På lite kortare sikt anas en hel del finanskriser, eländen och handelskrig som kan komma att utvecklas till ett större militärt krig där både USA och Kina kan vara inblandade och där Ryssland och Iran kommer att göra vad de kan för att ställa till med problem för den demokratiska världen. Men med ett femtio- och hundraårsperspektiv för ögonen så talar det mesta för att världens folkhälsa, ekonomi och klimat kommer att vara bra mycket bättre än idag. Så kan innehållet i den tidigare finansministern Anders Borgs nya bok "Vart är vi på väg?" sammanfattas. Boken kom ut på Bonniers förlag i början av oktober i år. Den 8 november var Anders Borg gäst i Kvartals "Fredagsintervju" där vetenskapsredaktören Henrik Höjer frågade ut Borg om grunderna för hans optimism. 

Det är en bra bok och en fin intervju. Anders Borgs "optimism" är sammansatt på ett annat sätt än vad som är brukligt i mer ensidigt marknadsliberala kretsar. Han knyter an till den brittiske ekonomen och socialliberalen John Maynard Keynes som från 1930-talets början och framåt kom att grundlägga en ekonomisk politik där stat, marknad, folkhälsa och jämlikhet tillmättes stor betydelse.

Anders Borg utmanar friskt "det mörka och svarta narrativet" som han "förstår att media måste hålla på med i sin jakt på klick och annonsintäkter." Borg nämner den nordiska samhällsmodellens "flexibilitet och sammanhållning" och Riksbankens och arbetsmarknadsparternas goda "ordning på lönekostnaderna/stigande reallöner" som viktiga delar i den svenska samhällsmodell som IMF (internationella valutafonden) lyfter fram som en trolig tillväxtmaskin under de kommande 15 åren. Anders Borg manar oss att: "Skilja på tillfälliga kriser och långsiktig utveckling ungefär som vi bör skilja på klimat och väder." Att ta del av 2024 års version av Anders Borg är som att ta till sig klokskaper från en mix av stabila socialdemokrater och jordnära moderater. 

En av nyttigheterna i bok och intervju är hans omprövning av invandringspolitikens betydelse för en god och stabil samhällsutveckling. Borg pekar bland annat på det olyckliga beslutet från 2005 då Sverige bestämde sig för att invandringen skulle regleras på "rättsliga grunder" istället för att som tidigare bygga på "volymmål"; hur mycket invandring Sverige klarade av per år. Politikförändringen innebar en snabb fördubbling av invandringen. Vilket har ställt till stora problem och kostnader för arbetslöshet, grov kriminalitet och bristande sammanhållning i samhället.

Borg var finansminister under Fredrik Reinfeldts statsministertid 2006-2014 och har själv ett ansvar för den misslyckade invandringspolitiken. Han flyr inte sitt ansvar. Han beklagar sin naivitet. Som ekonom borde han ha begripit att det inte fungerar att ha en massinvandring till ett reglerat land som Sverige med tillväxtmotiverade höga trösklar in på arbetsmarknaden. Det är en klok omprövning. Invandringen från regioner med helt andra färdigheter, samhällsskick och värderingar är fortfarande på tok för hög till Sverige. Regeringen behöver göra mer än vad man gör idag. LO-facket borde vara den stora blåslampan för en bättre invandringspolitik.

Anders Borg gör också en bra markering för ett sundare samtalsklimat. Han berättar i intervjun att han och Fredrik Reinfeldt numera har olika uppfattningar om invandringen. Men att det alls inte stör deras vänskap och samtal. Man kan faktiskt ha olika uppfattningar utan att idiotförklara varandra.