"Besattheten" i sammanhanget beskrevs av Kristersson som en stark pådrivande orsak till den polarisering och "amerikanisering" som han menar präglar den svenska politiken i alltför hög grad.
Det ligger mycket i Ulf Kristerssons iakttagelse. Socialdemokraterna har i åratal satsat stora resurser av politisk tid och pengar på att nagla fast SD vid nazism, fascism, rasism och allt vad det nu finns för ismer. Sverigedemokraterna har å sin sida ägnat mycket av det politiska opinionsbildningskapitalet på att beskriva Socialdemokraterna som ett parti som ägnar sig åt ett systematiskt och medvetet folkutbyte (muslimer ersätter nordbor typ) i syftet att säkra framtida valsegrar med hjälp av invandrarnas röster.
Tonläget är kort sagt mycket högt och osakligt och påverkar definitivt hela det politiska landskapet på ett otrevligt sätt. Det vore befriande med mindre besatthet och med mer sakpolitiska diskussioner, strider och samarbeten. I stora och tunga frågor om till exempel EU, Nato och stödet till Ukraina finns det betryggande majoriteter i riksdagen (där både S och SD ingår). Dessa stråk av samförstånd borde vara mycket mer i förgrunden för politiken än vad nazism, folkutbyten och andra tokigheter är.
I det stora hela var Ulf Kristerssons tal ett slags installation som bevisade varför det är så viktigt att ha framgångar i val och att leda partier som orkar och kan och vill regera. Ulf Kristersson manade till samarbeten och samsyn för att uthålligt och målmedvetet arbeta vidare med åtgärder mot problem som plågar stora delar av det stora utanförskapet och som oroar och upprör stora delar av den "skötsamma majoriteten" av medborgarna. Som statsminister kan Kristersson också ge korta rapporter om de framsteg och initiativ som har tagit under de drygt 600 dagar som den sittande regeringen har varit i tjänst. Statsministern kan tala om "ljusare tider" som närmar sig så sakteliga och statsministern kan också redogöra för "dilemman" som regeringen har haft att hantera i närtid; som till exempel förhandlingarna med skurklandet Iran om frisläppandet av två svenska medborgare.
Den som är kritisk mot att Socialdemokraterna - som det ibland beskrivs - är beredda att göra "vad som helst" för att kunna leda regeringsarbetet; bör ha fått sig en tankeställare genom att lyssna på Kristerssons tal i Almedalen. Att regera och få saker och ting gjorda är guld värt i jämförelse med oppositionstillvarons klagosånger.