Att Socialdemokraterna som befinner sig i opposition vill försöka få till någon sorts överenskommelse med regeringen är tämligen självklart. För Socialdemokraterna är det viktigt att vara så pass nära den politiska makten som möjligt för att inte tappa i inflytande under tiden i opposition. Att beskriva sitt eget deltagande som nödvändigt för att energipolitiken ska uppfattas som långsiktigt trovärdig är således en högst rimlig position; sett ur det socialdemokratiska perspektivet. Alternativet, att gå i hård opposition mot det nya regeringsunderlagets kärnkraftspolitik, finns inte på kartan.

Att näringslivstoppar ansluter till den socialdemokratiska hållningen är heller inte förvånande. För Wallenbergarna, den statliga bolagssektorn och andra delar av näringslivets klassiska industrialister är Socialdemokraterna synonymt med "regeringen". Man har under mer än ett halvt sekel vant sig vid att samverka med socialdemokratin på sätt som oftast har gynnat både företagsamheten och det svenska samhället i stort. Visst kan moderatledda regeringar som Bildt, Reinfeldt och nu Kristersson tillträda med goda näringslivspolitiska ambitioner, men ganska snart är Socialdemokraterna tillbaka vid rodret; så därför är det viktigt att de liksom är med och "välsignar" moderaternas politik; så går tankarna i näringslivstopparnas kretsar. Vilket heller inte är så konstigt. I det nu aktuella läget är det nog dessutom så att Moderaterna hämmas lite extra av att majoriteten i riksdagen bygger på samverkan med SD istället för med S. Sverigedemokraterna är förvisso väl sedda hos företagare i allmänhet. I de näringslivskretsar vi nu talar om är dock SD fortfarande ett osäkert och mer eller mindre pariaanstruket parti. Så visst har Ulf Kristersson en uppförsbacke. Men han har en majoritet. 

I kraft av denna majoritet anar jag att Kristerssons linje är att försöka hålla stången mot kraven på överenskommelser med S för att istället ta fram förslag på ny kärnkraftspolitik till voteringar i riksdagen där Socialdemokraterna så att säga får bekänna färg. Denna kamp mellan de politiska alternativen är helt naturlig i parlamentet. Vem som ansluter sig till vem är en klassisk och begriplig stridsfråga som inte går att tänka bort. Men den energirika maktkampen får inte gå överstyr. Ny kärnkraft är en viktig del av den kommande energipolitiken. Det vet både S och M. Vilket bör tydliggöras så snart som möjligt i riksdagen.