Ryssland gick på torsdagsmorgon in över Ukrainas gränser i ett fullskaligt militärt angrepp på en självständig nation. I kraft av sitt storhetsvansinne och sina kärnvapen våldför sig den ryska statsledningen på allt vad anständighet och säkerhet heter. Vår del av Europa står nu på randen till en bokstavligen livsfarlig situation för många länder och för många miljoner människor i vår omedelbara närhet.
Ukraina är inte medlem av försvarsalliansen Nato och står därför militärt ensam mot den jämförelsevis mycket starka ryska militärapparaten. Hur Västmakterna ska svara på den ryska invasionen av Ukraina är en mycket grannlaga fråga. Vladimir Putins skoningslösa jakt på "lebensraum" måste förstås stoppas. Men hur?
För oss som inte upplevt krigets fasor går det inte att föreställa sig den skräck som miljoner människor i Ukrainas städer har att hantera just nu när Ryssland anfaller med tungt artilleri och flyg. De hårt prövade medborgarna i Ukraina har visserligen under många år varit utsatta för ryska hot och sedan 2014 av begränsade militära angrepp och invasioner från rysk sida. Många har säkert anat och förstått vad som låg i farans riktning. Men när livet bokstavligen bombas och angrips precis där man bor och där barnen går i skola så passeras gränser av ofattbara mått. Hösten 1991 satt jag i ett skyddsrum i den kroatiska huvudstaden Zagreb medan ett flyganfall pågick mot staden. Som nedfallen gäst i detta inferno upplevde jag starka overklighetskänslor. Det var närmast som en film. Och jag hade ett fungerande hem i trygga Sverige att återvända till. Det är när hemmet bombas och inget finns kvar som den stora fasan för barnen, livet, framtiden och nästa dags överlevnad slår till. Den svenska staten och vi i civilsamhället bör göra allt vad vi kan för att lindra människors nöd och lidande i Ukraina just nu. Skulle - hemska tanke - den ryska invasionen förvärras och bli långvarig så behöver Sverige givetvis redan nu förbereda för att ta emot krigsflyktingar. Det är sådant som grannländer gör för varandra.
Den demokratiska världens svar på Rysslands invasion bör vara så specifikt och hårt riktat mot Putin och den ryska statsledningen som det bara går. Det ryska folket står knappast bakom det här krigsvansinnet. Västvärlden avvisade enat och konsekvent Rysslands krav på att få ha veto mot Ukrainas eventuella anslutning till de demokratiska partnerskapen i EU och Nato. Att ge Putin Ukraina nu; efter ett folkrättsvidrigt militärt angrepp, är otänkbart. Ukraina behöver allt stöd som är möjligt att mobilisera. Biden, Johnson, Scholz, Macron, Stoltenberg, Erdogan och andra storaktörer i Nato har viktiga timmar och dagar framför sig.
Sverige gör också sitt. Statsminister Magdalena Andersson utstrålade trygghet och stabilitet när hon och regeringen kommenterade den ryska invasionen. Hon meddelade att försvarsministern fått i uppdrag att återkomma med förslag om hur Sverige ska kunna stärka Ukrainas "motståndskraft", hon underströk gemenskapen med M-ledaren Ulf Kristersson, med Finland, EU, USA och Nato. Och hon uppmanade oss svenskar att hålla huvudet kallt och att bry oss om barnen.
