Wernhoff är en rutinerad tjänsteman i utrikesförvaltningen. Under årens lopp har han tjänstgjort på ambassaderna i bland annat Oslo och Kuala Lumpur och han har varit generalkonsul i Jerusalem.
I Linköping uppträdde han tillsammans med försvarsutskottets ordförande och Arvikabon Pål Jonsson (M) och ledamoten i samma utskott Mattias Ottosson (S) från Norrköping. Jag var där. Av frågorna som strömmade in till panelen att döma så var det många som följde evenemanget via nätet. Utrikes- och säkerhetspolitik är extra intressant i dessa tider. Alla har med egna ögon till exempel kunnat se vilken inverkan som en gränslös pandemi har på våra tankar om nationsgränser och frihandel. Å ena sidan nationer som instinktivt sluter sig inåt och slår vakt om de munskydd och vaccindoser som man har och allt högre rop på nationella lager och inhemsk produktion av det mesta som kan tänkas ha med kriser att göra. Å andra sidan vaccindiplomati från bland annat Ryssland som med sitt Sputnikvaccin försökt kila in sig här och där i världen. Å tredje sidan läkemedelsbolag som i jakt på fungerande vaccin samarbetade med en global öppenhet som annars inte hör till vardagen. Världen rör sig åt lite olika håll.
”Tidigare var hotbilden mer enhetlig. Det var lite förenklat uttryckt Västmakterna som stod mot Sovjetkommunismen. Nu är det mer oklart och det tar tid för exempelvis Natos medlemmar att komma överens om en lägesbild; enas om vad det är som egentligen händer. Krigföringen har så många inslag varav flera har koppling till digitaliseringens ganska billiga och enkla sätt att hota, förvirra och desinformera”, sa Wernhoff.
Ett annat diskussionsämne gällde Sveriges förändrade säkerhetspolitiska ”doktrin” ”Tidigare gällde en pragmatisk neutralitet. Numera ingår vi i en alliansfri solidaritet”, sa Axel Wernhoff. Politik är en ordbransch och det var ett nöje att lyssna på Wernhoff. Men ”alliansfri solidaritet”; är inte det en tulipanaros? Solidaritet är ju i sig en allians; eller? Nå, saker och ting rör sig hur som helst åt rätt håll i Sverige. Riksdagsledamöterna Pål Jonsson och Mattias Ottosson var positivt tydliga med att de inser betydelsen av att S och M inte låter den klassiska kontroversen om Natomedlemskap dra igång ett ”fyrverkeri” av säkerhetspolitiska konflikter i politiken. Det känns tryggt och klokt.