I en krönika den 24 maj manar han klokt och kunskapsrikt till eftertankar och försiktighet. Det är svårt att vara samtida med sig själv och därmed i realtid behöva bedöma och värdera de händelser man genomlever och/eller tar del av under våra- relativt evigheten - korta gästspel här på jorden.
Henrik Höjer visar att de där värderings- och bedömningsproblemen inte bara gäller oss vanliga fattiga syndiga människor som inte vet så där jättemycket om något. Även experter kan göra grova felbedömningar när de står mitt i pågående händelser.
Kvartals vetenskapsredaktör tar oss tillbaka till 2014/2015 då terrororganisationen Islamiska staten stod i zenit. Han går tillbaka till sina egna anteckningar från den tiden och han återvänder till intervjuer han gjort och uttalanden han läst från experter.
Henrik Höjer var pessimistisk inför vad som komma skulle. Hans tankar gick ungefär så här: "Om ett tiotal män kan försätta Paris i krigstillstånd och döda över 100 personer, vad kan då inte deras tiotusentals anhängare göra i de europeiska storstäderna de närmaste månaderna och åren?"
Höjer nämner intervjuer med Hans Rosling som talade om IS som "ett långsiktigt politiskt projekt". Höjer påminner om terrorforskaren Magnus Ranstorps bedömning om att detta med IS "kommer inte att gå över under min livstid." Henrik Höjer hänvisar även till en historieprofessor i Uppsala som i Dagens Nyheter förklarade att IS var "grymmast i historien." För att inte tala om en kulturskribent i Aftonbladet som antog att nästa utrikesminister i Sverige kommer att få förhandla med IS-kalifatet som en ny nation....
Sex år efter dessa uttalanden och tankar konstaterar Höjer att: "Nu är IS ledare dödade och deras drömmar om ett kalifat krossade."
Och "grymmast i historien?" Nej, knappast. Utöver de moderna skräck- och mordregimer de flesta känner till - Förintelsen, Kambodja och Rwanda - så listar Höjer fem mer okända och fruktansvärda massmord från de senaste seklen.
Henrik Höjers syfte med sin text är att i dessa Coronatider visa på hur "hur oerhört svårt det är att förstå och bedöma pågående, dramatiska historiska skeenden." Även experter fastnar i den skärrade nutidsbubblans närsynthet. Lusten att förädla och märkvärdiggöra just sin egen tid i selen är sannolikt djupt mänsklig. Att framställa vår tid som den "värsta någonsin" är gångbart för de flesta. Regeringen kan ursäkta sina misstag, oppositionen kan armera sin kritik och statliga myndigheters experter kan relativisera sina sifferkonstigheter med att samfällt peka på dagens påfrestningar som de värsta i historien. Men kom ihåg: Det är med all sannolikhet inte sant.