På 30-årsdagen har medlemskapet mognat och är okej för de flesta

En förflyttning från "Nej, nej" och till "Ja, okej då".
Är väl snart bara Johan Pehrson kvar.
– Åkesson har osentimentalt blivit en "konstruktiv kraft", skriver Widar Andersson.

Johan Pehrson fick inget större gehör från partiledarkollegorna när han argumenterade för att Sverige borde gå med i Euro-samarbetet. Däremot finns numera - 30 år efter EU-omröstningen - en tämligen väl samlad "Ja, okej då" attityd till EU i den svenska riksdagen.

Johan Pehrson fick inget större gehör från partiledarkollegorna när han argumenterade för att Sverige borde gå med i Euro-samarbetet. Däremot finns numera - 30 år efter EU-omröstningen - en tämligen väl samlad "Ja, okej då" attityd till EU i den svenska riksdagen.

Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT

Krönika2024-11-14 04:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Onsdagen den 13 november 2024 inföll 30-årsdagen av den svenska folkomröstningen om medlemskap i EU. Riksdagen anordnade denna dag påpassligt en Europadebatt mellan de åtta partier som för stunden har hand om riksdagens 349 mandat. Den riksdag som valdes den 18 september 1994 fick hantera de svenska väljarnas beslut om att Sverige skulle gå med EU. Riksdagen bestod efter valet 1994 av sju partier. Det skulle komma att dröja 16 år tills ett åttonde parti tog sig innanför Helgeandsholmens invalsspärrar för riksdagspartier. 

1994 var det åttonde partiets ordförande Jimmie Åkesson 15 år och hade nyligen blivit medlem i Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Nu, 30 år senare, är Åkesson sedan snart tjugo år tillbaka ledare för SD som i valet 2022 blev riksdagens näst största parti. I riksdagens talarstol berättade Jimmie Åkesson att folkomröstningen 1994 var hans "första politiska insats" som ungdomsklubbist. För att uttrycka det med en grov underdrift så var inte SD och Åkesson särskilt entusiastiska för EU; eller för något annat utländskt heller. 

Men nu är nu som man säger. Jimmie Åkesson konstaterade osentimentalt att "EU är den plattform för samarbete som vi har." Och han la till att SD, "ofta tillsammans med regeringen" är en "konstruktiv kraft i samarbetet." Åkessons beskrivning av partiets nästan 30-åriga vandring från ytterkantens "Nej, Nej, Nej" till allt vad EU heter och till mittfältspositionen "Ja, okej då; EU är vad som gäller" är på många sätt en bra illustration av det allmänna Sveriges europeiska attitydförändringar. De värsta "Nejarna" finns knappt kvar och av de mest entusiastiska JA-anhängarna är det väl snart bara Liberalernas partiledare Johan Pehrson kvar. 

Både Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och statsminister Ulf Kristersson (M) pekade, vid sidan av sina hyllningar till samarbetsbehovet som sådant, på de problem som finns på den livsviktiga inre marknaden och i andra delar av EU-samarbetet. Att Sverige, vilket Johan Pehrson förespråkar, skulle ge sig in Euro-samarbetet, står inte på dagordningen. Vilket är sunt och klokt. Magdalena Andersson pekade under debatten - ungefär som hennes tidigare finansministerkollega Anders Borg i sin nya bok "Vart är vi på väg? - på flera allvarliga ekonomiska problem och kriser i många utan de stora Euro-länderna.