Upploppen visar på ett stort tankefel om Sverige

Krigsliknande scener utspelade sig på skärtorsdagen i Linköping och Norrköping. Polisen förmådde inte upprätthålla ordningen.

En man går till våldsam attack mot brandmännen i Norrköping på skärtorsdagen.

En man går till våldsam attack mot brandmännen i Norrköping på skärtorsdagen.

Foto: tt

Krönika2022-04-15 11:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Polisens egna fordon plundrades och förstördes, polismän skadades och räddningstjänstens fordon attackerades så hårt att brandmännen inte kunde utföra sitt arbete. Ett stort antal bilar eldades upp av maskerade unga män. Knappt en handfull personer gripna. 

Attackerna utfördes i Norrköping och Linköping. Det är viktigt att framhålla det. Det är annars lätt att göra ett samhällsvidrigt tankefel. Tänker och säger man att attackerna utfördes i de kriminellt utsatta förorterna Skäggetorp och Navestad så blir nästa led i tankekedjan gärna att "jaja, det vet man ju hur det är där." 

Men Skäggetorp och Navestad är delar av Linköping och Norrköping och Linköping och Norrköping är delar av Sverige. Vi ska inte hålla oss med undantagslagar åt vare sig det ena eller andra hållet i några delar av Sverige.

Ett par, tre stycken gripna av flera hundra våldsverkare trots allvarliga brott (som finns på ett otal filmer) mot en mängd lagar; det vittnar inte om en fungerande rättsstat eller om ett samhälle i balans. Det vittnar istället om ett stort tankefel i samhällsbygget. Tankefelet är i sig ett resultat av en i grunden misslyckad invandringspolitik. Och av en på tok för släpphänt kriminalpolitik.

Tankefelet riskerar att ha stora konsekvenser för demokratin och för samhällsbygget i stort. Nu hörs till exempel många röster som vill förbjuda den danske provokatören som under påsken åker runt i svenska förorter för att bränna koraner. (Även om det hittills inte blivit så mycket av koraneldandet. Polisbilar brann istället för koraner.)

Tankarna går till Lars Vilks – salig i åminnelse – vars provokationer – till exempel en i jämförelse mycket stillsam avbildning av en muslimsk profet – fick många profilerade personer inom politiken och kulturen att ropa på förbud. Man ville ha undantagsregler i den liberala demokratin. Muslimer och deras tro ska man inte få skoja om och driva med. 

Tankefelet är att Sverige som demokrati är så stark att vi kan hantera alltfler undantagsregler i yttrandefriheten utan att det påverkar demokratin i samhällsbygget. Men så starkt är inte Sverige. Så stark är ingen demokrati. Vilket de fruktansvärda scenerna i Linköping och Norrköping på Skärtorsdagen visar med grotesk övertydlighet. Vi behöver gemensamt ta tillbaka Sverige. Och ”vi” är väldigt många. Inte minst alla de invandrare som sökt sig till Sverige för att slippa sådant gatuvåld och sådan statlig slapphet som skärtorsdagen bjöd på i Linköping och Norrköping.