Därmed kan, starkt försenat, utbyggnaden av nya stambanor i södra Sverige bli av.
Det började med ett storstilat projekt. Det skulle byggas höghastighetsbanor som skulle knyta ihop Stockholm, Göteborg och Malmö. Det skulle gå så fort att det inte var någon mening att flyga mellan städerna. 
Men idén visade sig inte genomförbar i Sverige. Det blev för dyrt och planerna stötte på massor av hinder på vägen. Så småningom pös höghastigheten ut till att det kanske ändå vore bättre att bygga järnväg som tidigare. Det räcker gott och väl om tågen kan komma upp i 240, 250, kanske 260 kilometer i timmen. 
Som alla luttrade tågresenärer vet är det viktiga att tåget överhuvudtaget går och att det finns räls att köra på. Idag är nämligen järnvägens infrastruktur så nedsliten och det är så trångt på spåren att det ständigt blir förseningar och inställda tåg.
I det läget borde det vara självklart att satsa pengarna på kraftigt förbättrat underhåll av den järnväg som finns samt att bygga fler spår. Nya stambanor helt enkelt.
Sträckan mellan Stockholm och Göteborg är särskilt olycksdrabbad, men utbyggnaden av en ny järnväg mellan Borås och Göteborg har hittills stoppats av att Härryda kommun med flygplatsen Landvetter sagt nej.
Nu har dock medlaren landshövding Sten Tolgfors lyckats få till en uppgörelse som gör att järnvägen kan byggas. Dessutom med fyra spår under Landvetter vilket gör att det går att fortsätta med ny järnväg upp mot Jönköping och Linköping.  Överenskommelsen ska slutförhandlas innan augusti, men allt talar för att en ny järnväg nu blir av.
Processen kring den nödvändiga utbyggnad av järnvägen visar hur trögt det kan vara när investeringar som är viktiga för hela landet kan stoppas av en kommun och i praktiken en handfull kommunpolitiker. 
Den visar också hur storstilade planer för att locka röster i en valrörelse kan sätta käppar i hjulet för det som är realistiskt att göra.
Om inte Moderaterna under ledning av statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg lovat höghastighetsbanor hade det sannolikt gått fortare att bygga nya efterlängtade vanliga järnvägar. De nya Moderaterna blev de gamla vanliga igen gjorde M helt om och lade liksom politiken i övrigt höghastighetsbanorna på hyllan. Åratal av planering och utredande av höghastighetståg gick till spillo.