Anna Dahlberg publicerade en insiktsfull artikel på Expressens ledarsida i helgen. "Alla småpartier kämpar för sin överlevnad. Det blir allt viktigare att vara (--) ideologiskt principfast. Annie Lööf (C) är ett typexempel liksom Miljöpartiets Gustav Fridolin, och i kulisserna står ännu ett framtidsnamn, Birgitta Ohlsson (FP), och stampar otåligt.
De forna mittenpartierna har försvunnit och navigerat ut på kanterna."
I en tid när det mest allmänna klagomålet på partierna är att de trängs och vänslas i mitten kan Anna Dahlbergs spaning om de emigrerande mittenpartierna förefalla lite udda. Men hon har definitivt en poäng. När både Socialdemokrater och Moderater står och stampar på mittlinjen finns det inte plats för så många mer. De forna mittenpartierna jagar istället mikrofontid och rubrikmakarnas uppmärksamhet ute på flankerna.
Folkpartiet har hållit landsmöte i Västerås i helgen. Möjligen kan FP: s långhelg i gurkstaden beskrivas som ett slags bekräftelse av tesen på Expressens ledarsida. Partiet vårdar sina käpphästar om Nato och euron utan att ens för ett ögonblick snegla på den minst sagt avvaktande hållningen från medborgarna. Skolfrågan är fortfarande FP: s huvudnummer och kärnkraftsbyggarlusten har inte avtagit. Att opinionsstödet för skolpolitik á la Björklund falnar eller Japans och Tysklands atomkraftsbekymmer får inte folkpartiombuden att darra på manschetterna.
"Hellre 6 procent av rösterna från folk som vill något än 12 procent där hälften utgörs av väljare som lika gärna kunde ha röstat på sossar eller moderater"; ungefär så tycks folkpartiets ombud tänka.
På landsmötet tog FP även beslut om att uttaget av dagar ur Föräldraförsäkringen ska bli mer jämställt. Partiet vill att ytterligare en månad ska låsas till pappan. Också detta beslut går på tvärs mot det för stunden rådande folkförnuftet. Förklaringen stavas nog i detta fall Maria Arnholm.
Folkpartisterna har tagit till sig den nya jämställdhetsministern med hull och hår. Maria Arnholm är väldigt populär. När ombuden på landsmötet i Västerås röstade om vilka som skulle ta plats i partistyrelsen så fick Arnholm flest röster av alla.
Partiledaren Jan Björklund är skicklig i många politikgrenar. Han är till exempel något av bäst i klassen när det gäller att försörja partiet med duktiga påläggskalvar och efterträdarkandidater. Maria Arnholm bär med sig en air av Bengt Westerbergs till stora delar framgångsrika era in i partiet. Hon behöver en tydlig fråga i valrörelsen om hennes interna popularitet ska ha chansen att växlas ut i synlighet och intresse i de breda väljarleden. En sådan fråga har hon nu fått.
Jan Björklunds iver att limma ihop sig med Stefan Löfvens och Anders Borgs förbudslinje mot riskkapitalbolag är i stort sett det enda noterbara uttrycket för mittenanpassning som landsmötet bjöd på.
Ibland bygger mitten bo på de mest oväntade ställen.