Gunnel Colnerud är professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Colnerud ägnar sin tid och tankekraft åt allvarliga brister i lärarkårens självständighet och professionella status.
I en artikel i nättidskriften "Skola och Samhälle" (2010) tar hon ett typiskt exempel på den nutida utvecklingen. I Skollagen regleras lärarnas befogenheter i förhållande till en sjugradig straffskala för elever som stör. "Detta kan tyckas erbjuda en ökad tydlighet men egentligen bara för en jurist som skall avgöra om en lärare handlat rätt eller fel i något av de oundvikliga fall med elever som är störande. Man låter alltså jurister avgöra om lärare handlat pedagogiskt riktigt. Detta är verkligen att avprofessionalisera läraryrket. (--) Lärarna blir åter detaljstyrda, berövade sitt pedagogiska omdöme och står därmed knappast starkare i sin svåra uppgift."
Gunnel Colnerud konstaterar att "lärarna har haft svårt att övertyga politiker och myndigheter om sin kompetens och sitt omdöme. I stället har lärarorganisationerna lockats att efterfråga lagreglering."
Liknande tankar uttrycks i en artikel av universitetslektorn vid Malmö Högskolas Lärarutbildning Bim Riddersporre. (Lärarnas Nyheter 2011) Riddersporre diskuterar lärarkårens brist på tillit och aktning i samhället. Hon pekar på att "styrningen snarare ökar än minskar. Man ger från staten lärarlegitimation med ena handen och ökad detaljstyrning av undervisningen med den andra."
Tyvärr förs denna viktiga diskussion ofta fjärran från mer publika arenor. Forskarna når sällan fram till vare sig allmänhet eller till politiska beslutsfattare. Skoldebatten är förminskad och utarmad. På debatt- och ledarsidor staplas politiska och fackliga utspel om miljarder och miljoner kronor hit och dit, nya lagar, fler lärare, mindre klasstorlekar och förbud för det ena och det andra. Lärarkåren som profession ser man aldrig röken av.
Därför var det befriande att läsa Gunnel Colnerud på DN Debatt i går. I en stark och välargumenterad text vädjade hon till politikerna om att inte göra skolan till en valfråga:
"För att motivera sina förslag brukar man (politikerna) överdriva de brister som skolan uppvisar och underskatta de sidor av verksamheten som fungerar bra. Riskerna med ständiga reformer, som inte leder till några synbara förbättringar, är att de skapar uppgivenhet och cynism".
Med stöd i ansedd skolforskning från USA uppmanar Colnerud politiker och allmänhet att ställa sig i vart fall tre frågor innan nya käcka förslag lanseras:
1. Är reformen vettig? Exempel: Reformer som syftar till bättre kunskaper i matematik är ovettiga om de inte bygger på att utbilda lärare i matematikdidaktik.
2. Fungerar reformen i klassrummet? Exempel: Lärare måste ha möjlighet att använda sitt eget omdöme.
3. Finns förutsättningar för att lyckas på plats? Exempel: Det krävs lärare med önskvärd utbildning.
Gunnel Colnerud avslutar sin artikel med utropet: "Den som lägger minst antal reformförslag är bäst!"
Så är det.
.