Det har varit många olika slags jular. Jag tillhör den lyckligt lottade skara som aldrig upplevt julen som negativ och/eller traumatisk med familjebråk, fylleutspel och sådant. Jag minns någon jul som sorgligt ensam. Jag var kanske 19-20 år och arbetade på en fabrik i Uddevalla. Mitt familjehem där jag brukade fira jul med far och mor och syskon och släkt i olika blandningar låg i Olshammar; kanske 200 kilometer från Uddevalla. Jag tror det var så att jag hade sagt ja till att göra ett par extrapass runt julen och tyckte det var lika så bäst att stanna kvar i Uddevalla på julafton. Jag satt där i den lilla lägenheten och det kändes som vilken kväll som helst.
Jag gick ner till telefonkiosken som låg vid Konsumaffären och ringde hem. Det kändes lite konstigt. Inte en människa på gatorna, allt var stängt och när jag kom upp till lägenheten igen så tyckte jag synd om mig själv. Det minns jag.
De dryga tio jularna på Hasselakollektivet i Hälsingland sticker ut ur mängden. Vi var runt 50-60 personer som firade jul tillsammans. De flesta på plats var omhändertagna ungdomar som vi medarbetare bodde och levde med i de olika husen på gården. Det var ett späckat program. Kvällen före julafton var det uppesittarkväll. När dagens och kvällens sysslor var avklarade och de flesta ungdomar hade gått till sina rum så samlades alla vuxna på kollektivet för att skriva verser till de julklappar som vi pö om pö handlat in till ungdomarna. Det var roliga kvällar med mycket skratt och upptåg. När klockan började gå mot småtimmarna så fick en och annan vers bli som den blev.
Julaftonsmorgon så väcktes alla av tomtenissar som samlade ihop styrkan i den stora allrummet där en stor gran dominerade. Det fanns gott om småbarn på kollektivet under de år då jag var där. När jultomten bankade på dörren och kom in med sin stora tomtesäck så var det nog inte bara de små barnens ögon som tindrade av lika delar förväntan och oro; tanken "kanske finns tomten på riktigt", ven genom många stora och små huvuden. Julen gick för övrigt i avslappningens anda. Endast de mest nödvändiga sysslorna i stallet och i köket och i snöröjningen utfördes.
Sedan dess har det blivit många slags julfester med familj och vänner. Jag minns värmen och glädjen och chansen till annat umgänge än annars; typ spela spel, bara sitta och hänga och leka i snön i stora gäng. Så god jul alla Folkbladets läsare. Hoppas din jul blir fin och trygg.