Återläsning

Den norska rättsstaten är mitt inne i sin största och svåraste prövning någonsin. Visst rivs såren upp igen när åklagarna på torr juristnorska redogör för Breiviks groteska terrorbrott. Samtidigt är åtalet något av en läkande ritual. Nu tar rättsstaten över. Breiviks terrorhandlingar ska gås igenom och dömas av. Allt politiskt surr försvinner i bakgrunden. En brottsling är ensam ansvarig för de handlingar han har begått. Det är grunden i rättssamhället. I den politiska debatten har det låtit annorlunda.

Terrordåden hann knappt avslutas innan medierna var proppfulla av politiska kannstöperier och önsketänkande. På Folkbladets ledarsida skrev jag den 25 juli 2011: "Vad det ena eller andra partiet gjort och inte gjort pusslas ihop för att skapa en lämplig ansvarsfond åt terroristens illdåd. Det är sorgligt att se. På ena sidan antyds till exempel att mördarens tidigare medlemskap i det högerpopulistiska och invandringskritiska Fremskrittspartiet har något med terrordådet att göra. Drygt 20 procent av de norska väljarna röstar på Fremskrittspartiet. Skulle alla dessa vara potentiella terrorister? På andra sidan basuneras bland annat ut att den politiska elitens - oftast synonymt med socialdemokraternas - misskötta invandringspolitik har skapat sådana problem och sådan förtvivlan att inte helt friska människor kan få för sig att ta saken i egna händer. Påståendet är absurt. Missnöjet med allt mellan himmel och jord är omfattande och välartikulerat i öppna och sekulära demokratier som Sverige och Norge. Vore förekomsten av medborgerligt missnöje en katalysator för terrormord så vore vi snart utrotade allihop. Politiker och alla andra medborgare är fria att uttrycka sina åsikter utan att anklagas för medhjälp till mord. Den ende som är ansvarig för morden är mördaren."

Även långt in i detta år har politruker försökt att kleta in Anders Behring Breivik i de egna attackerna på politiska motståndare i den svenska ankdammen. Nu är det förhoppningsvis slut med det. I vart borde vi slippa överpolitiserade kommentarer och analyser i etablerad media. Allt är faktiskt inte politik. I sådana här sammanhang uttrycks politik genom det starka ledarskap som Norges statsminister Jens Stoltenberg visat då landets befolkning var utsatt för terrordåd som skapade allvarlig fruktan. Politik är också att se till att det finns en rustad rättsstat som kan hantera de mest vidriga brott på ett sakligt sätt.