Så tar vi första steget in i 20-talet. Känns lite extra spännande eftersom det förra 20-talet är så mytomspunnet här i vår del av världen. Fattigdom. Flärd. Fred. Flyg. Börskrasch. Revolutioner. Diktatur. Demokrati. Laddningen i "20-talet" blir ju inte mindre av att vi i efterhand kom att sortera in decenniet i Mellankrigstiden; det första fruktansvärda kriget skulle följas av ett ännu mer fruktansvärt krig och av Förintelsen; det största brottet mot mänskligheten som vi känner till.
Det förra tjugotalet kan kännas väldigt främmande och avlägset när man tänker på allt som hänt sedan dess. Ändå är det förra tjugotalet inte längre bort än att Folkbladet har flera och aktiva prenumeranter som föddes under 1920-talet. Tanken svindlar; herre min skapare vilka förändringar tjugotalisterna har fått vara med om under sina liv. Och allt nytt de har tagit till sig. Jag sitter och kollar i vårt digitala prenumerantregister och ser personnumren som börjar med 1920, 1922, 1924, 1928; flera av dem har en aktiv mailadress kopplat till sitt konto. När de föddes i Finspång eller Norrköping så var det väl knappt att det fanns el i hemmet. Och nu sitter de och mejlar. Och Folkbladet har varit en del av samtiden under hela resan från 1905 och framåt.
Jag ser fram mot det kommande tjugotalet. Det är alltid kul med speciella skiften i tiden. Tiden som sådan struntar förstås i hur vi människor valt att sortera upp och dramatisera tiden i sekunder, decennier och sekel. Men det kan ju vi som människor å vår sida strunta i. Vi kan ladda årsskiften, decennieskiften, sekelskiften och millennieskiften med förväntningar och känslor som ur ett perspektiv förstås är rena påhitt men som ur ett annat perspektiv ger mening och betydelse åt livets gång. Det är därför vi gör det. Och det påverkar oss.
Det finns säkert människor som går in i 20-talet med mycket negativa känslor; nästan med skräck. De ser framför sig hur historien upprepar sig. Vårt tjugotal blir likt det förra tjugotalet tryfferat med dekadens, diktaturfasoner, våld och elände och ovanpå det en räcka med klimatkatastrofer som slår ut livsförutsättningarna på bred front. Andra ser vårt tjugotal som början på något nytt; ett Sverige som reser sig ur den politiska förlamningen från 10-talet, en värld som tar itu med utsläppen av klimatfarliga gaser på ett mer beslutsamt och hoppfullt sätt, ett Europa som samlar ihop sig kring demokratin och folkvandringarna och ett Ryssland som blir mindre aggressivt och mer samarbetsinriktat.
Det är just det här som är det spännande med framtiden; den har ännu inte inträffat. Allt är möjligt. Bladen är oskrivna. Härligt!
Så varmt välkommen till oss kära tjugotal! Jag hoppas vi ska få det bra ihop.