Men precis när det på allvar varit på väg mot tvåsiffriga tal och inbrytningar även i arbetarleden så har det slagit stopp i maskin. Så var det med Gudrun Schyman 2003. Så är det med Jonas Sjöstedt nu i januari 2020. Han lämnar sitt ordförandeskap i Vänsterpartiet - precis som Gudrun Schyman - just när han på allvar kommit fram till en vägvinnande roll i politiken.
Vid sidan av de yttre förklaringarna - Schyman behövde ta itu med sin beroendesjuklighet och Sjöstedt vill till familjen i Hanoi - så är det ju inte ens en offentlig hemlighet att V-ledare är som mest populära internt när partiet är som mest ideologiskt renlärigt och därmed samtidigt som minst populärt hos medborgarna.
Hundra år av ”träningsmatcher” (en tradition som Jonas Sjöstedt sade sig vilja avsluta när han kampanjade under partiledarvalet för drygt åtta år sedan) har sjösatt en rädsla och obekvämhet inför den riktiga politikens möjligheter, krav och risker inom Vänsterpartiet. När det kommit till kritan har troheten till kommunistiska/socialistiska teser alltid känts tryggare än demokrati och kompromisser.
De samarbeten som V från och till har haft – i takt med fallande väljarstöd för Socialdemokraterna – har varit ytterst begränsade och kan inte på något sätt jämföras med regeringsansvar. Att som under förra mandatperioden få hålla pressträffar i budgettider och dela ut några miljoner till behjärtansvärda ändamål; det har inget med regeringsarbetets vardag att göra. Vardagen för en regering är snarare kantad av pressträffar om satsningar som inte görs, om satsningar som gått fel, om en samhällsutveckling som på många områden går på tvärs mot det man vill, om pengabrist och om konstiga vapenexportaffärer.
Jonas Sjöstedts framgångar under sista året grundlades av det tondöva Januariavtalets barnsliga skrivningar om att V och SD skulle hållas helt utan inflytande i politiken.
Sjöstedt släppte ändock igenom Januariregeringen men hugget mot honom satte spår; det är jag övertygad om. Och svinhugg går som bekant igen. Jonas Sjöstedt har tydligt åskådliggjort vilket inflytande han har när han gav sig in i den riktiga oppositionspolitiken.
Sverigedemokraterna är Sveriges mest inflytelserika parti idag. SD strukturerar såväl hur eventuella partners som motståndare positionerar sig. Vänsterpartiet var inte alls i den klassen. Men Sjöstedt hade något på gång. Hur långt det hade kunnat gå får vi nu aldrig veta.