Statsminister Stefan Löfven (S) får strida på många fronter; det blir mest uppehållande och brandsläckande manövrar som gäller för statsministern.
Jonas Sjöstedt (V) visade upp vänsterpopulistiska kvaliteter av hög klass. Vanvördigt, drastiskt och provocerande slungade han ut sina smockor åt alla håll. Framförallt angrep han regeringen som ju styr landet genom ett januariavtal där det slås fast att Vänsterpartiet inte ska ha något inflytande över politiken. Svinhugg går igen; som ordspråket lär oss.
Ebba Busch Thor (KD) visade upp motsvarande högerpopulistiska talanger i sitt första inlägg. Med ett närmast Sjöstedtskt darr på rösten hävdade hon att en ”storbanks-vd” nu får 63 200 kronor i sänkt skatt medan en sjuksköterska/undersköterska inte får ett enda öre i sänkt skatt.
Moderatledaren Ulf Kristersson kryddade tillställningen med att öppet önska sig ett extraval så snart som möjligt. Vilket till ungefär lika stora delar är såväl friskt vågat som partipolitiskt vågat. Det är ytterst statsministern som har beslutsmakten i extravalsfrågan. Så det är nog ingen större ko på isen för vare sig Moderaterna eller för någon annan.
Statsministern höll sig i huvudsak på det vänsterkonservativa fältet skulle man väl kunna säga. Hans inledande inlägg höll sig runt ämnen som starkt samhälle, folkhemspåminnelser, likvärdighet, markeringar mot ”kulturer och religioner” som tror sig stå över lagen, solidaritetsförklaringar med landsbygdens och förorternas människor och kritik av marknadslösningar och ”dyra konsulter.”
Det är ett svårt läge för svensk politik. Förtroendesiffrorna är rekordlåga vad som än mäts. Vilket är det mest allvarliga som ett politiskt system – inte minst av vår sort som handhar typ halva ekonomin i samhället – kan drabbas av. Viket talar för att de större partierna – som kan hålla populismen på rimliga nivåer – behöver söka bredare och gemensamma lösningar på de problem som står i centrum av medborgarnas uppmärksamhet.
Onsdagens partiledardebatt översvämmades inte direkt av samarbetsinviter i stora och tunga samhällsproblem. Både Löfven och Kristersson erinrade i och för sig om att man förr i tiden brukade vara bra på att komma överens om att få saker och ting gjorda. Men i den tiden är vi inte riktigt nu.
"Kom hem till borgerligheten igen", utropade Ebba Busch Thor med adress Centerpartiet och Liberalerna. I den tiden är vi heller inte.