Det klickar kort inte riktigt mellan regering och folk. Frågan är om socialdemokratin kan spotta upp sig och utmana på det konservativa fältet?
Flera försök har gjorts i den riktningen. I inledningen av sitt partiledarskap knöt Stefan Löfven direkt an till de fabriksvisslor som styrde tillvaron för arbetarna i de röda bruken en gång i tiden. Partiet gjorde en inspelning med Löfven som användes för automatiska telefonsamtal till ungdomar. I inspelningen lovade Löfven en ”jobbig morgon” men ett bättre liv. Det ”jobbiga” var väckarklockans signal på morgonen när det var dags att stiga upp och gå till jobbet.
Löfven har avstått det ”liberala Almedalen” till förmån för besök i mer konservativa småföretags- och arbetarbygder. Partiet valde ett ”auktoritärt” upplägg på valrörelsen 2018. Löfven har stått för burdust kärva budskap som att det är ”invandrarna som ska anpassa sig till Sverige och inte tvärtom.” Det har talats väl om att ”stoppa tiggeriet” eftersom i Sverige ”står man inte på knä och ber om allmosor.” Budskapen från partiet har generellt sett varit kryddade med klassiska bruksbegrepp som ”sammanhållning” ”Sverige” och ”gemenskap”.
Den konservativa andan har dock inte lyft för S. Partiet har också uppträtt väldigt tvehågset. Ett talande exempel är när Stefan Löfven efter sin rundresa i de konservativa geografierna åkte över till Almedalen för att tala i parken 2018. Hans tal präglades dock inte alls av de mer kärva och verklighetsnära trakter och människor han besökt. Löfven valde i stället att likt en Annie Lööf lyfta upp ett par hundra förvirrade unga och mer eller mindre kriminella män i nazistinspirerade munderingar till ett problem av närmast statsvältande dimensioner.
Ett annat exempel på tvehågsenheten är att just när den mer reglerade invandringspolitiken så sakta började bära frukt för S så gick partiet ihop med C och MP om den famösa ”gymnasielagen” som var ett grundskott mot migrationspolitiska fundament som asylskäl och identitetsbevisning.
Internt pågår en kraftmätning inför kommande partiledarval och valrörelser. Förhållanden på marken, framförallt demografin – växande andelar av äldre och stor invandring från mycket konservativa regioner – talar tillsammans med Sverigedemokraternas styrka för en fortsatt konservativ dominans.
Det kan vara så att S inte förmår hålla en stadig konservativ kurs därför att den kursen till vissa delar är lik den sverigedemokratiska. Och den bristen på olikhet förefaller inte dagens socialdemokrati klara av att hantera.