När allt summeras så räknar regeringen med utgifter på drygt 1247 miljarder kronor medan nästa års statsinkomster läggs samman till 1279 miljarder kronor. Dessa biljoner som går ut och in i statskassan konstituerar den svenska välfärdsstaten och det svenska välfärdssamhället. Inkomsterna består i allt väsentligt av skatter från svenskar. De stora utgiftsblocken handlar om bidrag till kommunernas välfärdsverksamheter, sjukvård och omsorg, ekonomisk trygghet för barnfamiljer, ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet och ålderdom. Utbildning är också en stor utgift liksom försvaret och rättsväsendet. 

I sitt budgetförslag föreslår regeringen ett antal utgiftsminskningar och utgiftsökningar. Det så kallade "utrymmet för ofinansierade reformer" bedömer regeringen vara ungefär 40 miljarder kronor för 2023. Vilket inte är särskilt mycket med tanke på budgetens totala omslutning. Vilket det finns anledning att uppskatta. Stora och tunga system i staten rullar på med finansiering och villkor enligt tidigare. 

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) fick ändå möta en hel del kritik från oppositionen i riksdagen när budgeten debatterades på tisdagseftermiddagen. Vilket inte är konstigt. En klart berättigad kritik rör förstås hur de regeringsbildande partiernas tonläge har förändrats från valrörelsen och fram till nu. Under valrörelsen lät det onekligen som om mycket av den profilerade politik som utlovades av de borgerliga och SD skulle genomföras snabbt och i stor skala. Så är till exempel fallet med stora skattesänkningar av drivmedelspriset och snabbt levererade elprisstöd till hushållen. 

Andra delar av den kritik som nu riktas mot Svantessons första budget som finansminister företräds inte av särskilt många i riksdagen, utöver Centerpartiet och kanske en annan tandgnisslande moderat riksdagsledamot. Det gäller kritiken mot de uteblivna skattesänkningarna på arbete, pensioner, sparande och företagande som sätter sinnen i brand hos mer borgerligt sinnade personer och grupper.

– Det är en återhållsam budget, sa finansminister Elisabeth Svantesson. Regeringens fokus är enligt Svantesson att före en stram politik som samspelar med riksbankens åtgärder för att få ner den höga inflationen vilket i nästa led kan onödiggöra fortsatta ränteökningar.

Den tidigare finansministern Mikael Damberg (S) var kritisk där så krävdes i debatten. Hans framtoning gör mig extra nyfiken inför att läsa S egna budgetmotion som kommer inom ett par veckor.