I riksdagens partiledardebatt 17 januari 2018 föreslog SD: s Jimmie Åkesson att polisen borde kunna få stöd av militär personal för att upprätthålla ordning och trygghet vid "upploppssituationer" kopplade till gängkriminalitet.
Statsminister Stefan Löfven kommenterade Åkessons utspel efter debatten. Löfven sa att militära insatser mot gängen inte var hans förstahandsåtgärd men att han inte var beredd att utesluta någonting för att slå tillbaka kriminaliteten. Så gick det som det brukar gå. Kvällspressen samlade snabbt på sig S-röster och kriminologer som tog avstånd från det som nu blivit "Löfvens utspel om militär mot gängen." Statsministern fick pudla på Facebook och justitieminister Morgan Johansson som varit mycket kritisk till militärförslaget fick i sin tur pudla på en pressträff. Av inget blev inget skulle man kunna säga.
Jag tänker på det där med militären när jag skummar igenom nyhetsflödet från helgen. I Malmö sköts två tonårspojkar när de besökte en pizzeria på Möllevångstorget på lördagskvällen. De cykelburna attentatsmännen sköt enligt uppgift in genom pizzerians fönster utifrån gatan. En av pojkarna dog av skottskadorna medan sjukvårdspersonal - när detta skrivs - ännu kämpade för att rädda den andre pojkens liv.
Tidigare på kvällen sprängdes en bil i Malmö. Flera grova rån och rånförsök i Göteborg. Upplopp och slagsmål i Västra Frölunda. Stort slagsmål i centrala Västerås. Överfallsvåldtäkt i Köping. För att nu bara ta ett axplock ur polisrapporterna om "nattens händelser".
Allt detta utspelas på samhällsscenen endast några dagar efter polisledningens dramatiska presskonferens där det slogs fast att sprängningarna i Sverige, ovanpå alla skjutningarna, saknar "internationellt motstycke". Från sakkunnigt håll sades att tillståndet i Sverige endast kunde jämföras med "krigszoner."
Vad jag förstår saknar Sverige lämpligt utbildad militär personal som skulle kunna sättas in på det sätt som Löfven intuitivt inte ville utesluta för två år sedan. Den saken (utbildningsinsatser) lär väl emellertid lätt och snabbt kunna ordnas om viljan finns. Vilket den borde göra. Läget är mycket allvarligt. Polisledningen ber öppet och naket om hjälp. De från början alltför få medarbetarna hos polisen och bombskyddet slits ut när extrapass och kommenderingar på helger och nätter staplas på hög.
Statsminister Stefan Löfven borde ha följt sin intuition då för två år sedan. Men det är inte för sent. Staten behöver öka och förstärka sina insatser här och nu.