Idag utkommer den sjunde utgåvan av boken "Vad är socialdemokrati?" Vänstersekterna är borta sedan länge men socialdemokratin tuffar på. Vilket man också måste säga om författarna Anne-Marie Lindgren och Ingvar Carlsson. Deras mer än halvsekellånga insatser för socialdemokratin kan knappast överskattas.
När jag nu dyker ner i den sjunde utgåvans kapitel så är mycket sig likt från tidigare böcker. Vilket är helt i sin ordning. Socialdemokraterna är ingen dagslända och det är inte heller dess idéer. Men det finns en hel del nyskrivna och/eller utvecklade avsnitt i boken. Vilket också det är helt i sin ordning. Socialdemokratin är en verksamhet som utvecklas när den stöts och blöts mot samtidens problem och glädjeämnen. Attityden "laga efter läge" är det som dominerar dagspolitiken.
Den gamle statsministern Carlsson och partiets informella "chefideolog" Lindgren skriver i förordet att det främsta syftet med utgivningen av den sjunde utgåvan är även nu - likt 1975 - att hävda socialdemokratins intressen gentemot politiska grupper som inte håller demokratin särskilt högt. Denna gång är det "högerpopulister" av varjehanda slag som får sig en släng av sleven.
Då som nu förklarar Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren att socialdemokratin vare sig är "föråldrad eller irrelevant." De skriver 1974 likväl som 2019: "Bärande delar i socialdemokratisk ideologi är jämlikhetsidealet, nödvändigheten att balansera kapitalintressena mot såväl andra gruppers intressen som allmänintresset, och insikten om individens beroende av den samhälleliga omgivningen." Så är det.
1974 laddade "Åsa-Nissemarxisterna" i dåvarande Centerpartiet för att ett par år senare knuffa ut S ur regeringskansliet efter 44 obrutna år. 2019 är det "Folkhemshögern" som laddar för att göra något liknande. Vi får se hur det går.
Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren resonerar klokt och eftertänksamt om dagens problem med invandring, kriminalitet, polarisering och demokrati. De levandegör elegant den "både-och" attityd som är socialdemokratins röda tråd genom historien. Löntagare och kapital. Kollektiv och individ. Nation och omvärld. Frihet och ansvar. Föräldrar och samhälle.
Framförallt läser jag deras bok som ett starkt inlägg för en bred socialpolitisk offensiv med barns och ungdomars uppväxtvillkor i centrum. Där bankar hjärtat hett.