M och V följer nu upp sin framgång med Arbetsförmedlingen – där ett underbyggt hot om att fälla ett statsråd tvingade fram förändringar och förbättringar av regeringspolitiken – med krav på väsentligt ökade statsbidrag till ”välfärden” i vid mening. I ekvationen ingår att även KD och SD ansluter till V-M-axeln och att det därmed finns en majoritet i riksdagen mot regeringen.
I det nya politiska läget -som i allt väsentligt formas och struktureras av envigen mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – gäller inte gamla sanningar längre.
När Socialdemokraterna drämde till både V och M på nosen genom att knyta ihop sig med två små liberala partier så är det därför inte konstigt att V och M börjar se sig om efter alternativ.
För M innebär Januariavtalet mellan S, MP, L och C att alla drömmar om en borgerlig fyrpartiallians i regeringsställning kan skrotas för överskådlig tid. För V innebär Januariavtalet att man förvandlades från en gynnad budgetpartner till ett "ytterkantsparti" som helst ska fråntas allt inflytande.
Varken Moderaterna eller Vänsterpartiet tänker sig att sitta stilla på rumporna medan Socialdemokraterna prövar att bygga nya regeringsblock.
För M skapas nu ett gyllene tillfälle att utan särskilt mycket internt gurgel öppna upp för en möjlig regeringsbildning som bygger på SD som underlag i riksdagen. Vänsterpartiets målsättning är lite oklarare. Att sparka S på smalbenen är i och för sig en nationalsport inom V. Men det som pågår nu kan vara något annat som i förlängningen kan förvandla V till ett parti som tar en mer självständig plats i rikspolitiken.
Det som i grunden styr det politiska dramats intriger är kampen om makten mellan S och SD. Vilket alls inte betyder att birollerna är oviktiga. Ulla Andersson och Elisabeth Svantesson är i högsta grad med och påverkar hur pjäsen ska utvecklas såväl sak- som maktpolitiskt.
Sakpolitiskt - om välfärdspengarna - svarade regeringen redan på måndagen 21 januari då finansminister Magdalena Andersson och januaripartierna vid en pressträff meddelade att det blir drygt fem miljarder kronor extra i generella statsbidrag till kommuner, regioner och till rättsväsendets myndigheter. Maktpolitiskt rullar striden vidare; förmodligen blir det partiellt stillestånd först den dagen då regeringen har en rationell majoritet i riksdagen.