Jag var där. Det blir Maria Mindhammar - en veteran i den statliga förvaltningen som bl a sedan några år tillbaka har tjänstgjort som överdirektör på just Arbetsförmedlingen - som omedelbart tar över efter Mikael Sjöberg.
Arbetsförmedlingen är i stort behov av förändring. Vid pressträffen sa Maria Mindhammar att "minst 75 procent av de som är inskrivna på Arbetsförmedlingen står mycket långt bort från arbetsmarknaden. De behöver rustas", sa Maria Mindhammar.
Det är ju därmed solklart att det inte är någon Arbetsförmedling av dagens modell som Sverige främst behöver. Så själva intentionen i Januariavtalet - reformering i grunden - är det inte så mycket att säga om. Det som gäller är att se upp med de värsta liberala svängarna i reformeringen. Att - som Centerpartiet vill - använda sig av lagen om valfrihet - LOV - för styrningen av Arbetsförmedlingen är ett exempel på något som absolut bör undvikas.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, som i Januariavtalet pekas ut som "ytterlighetspartier" som inte ska ges något inflytande över politiken, har av lätt insedda skäl orsak att vilja visa att de visst har inflytande. En misstroendeomröstning - eller hot om omröstning om en populär minister som Eva Nordmark - är därför lockande. Vänstern är emot det de kallar "kaosprivatiseringar" av Arbetsförmedlingen medan SD framförallt säger sig vilja fälla varje statsråd som det är möjligt att fälla .De båda övriga oppositionspartierna M och KD säger sig också kunna tänka sig att stödja en misstroendeförklaring mot Nordmark om inte regeringen förbättrar Arbetsförmedlingens reformprogram på ett par punkter.
Vi får kort sagt se vad som händer. Det är en rörig parlamentarisk situation och det vill till för de inblandade att försöka hålla sig kyliga mitt i turbulensen. Rullar saken rätt så kan det bli så att resultatet av misstroendeskramlandet blir en bättre arbetsförmedlingsreform än vad det annars hade blivit. Oppositionen - som är i majoritet om och när den vill - gör således en bra insats i detta sammanhang.
För Socialdemokraterna är det särskilt politiskt angeläget att reformerna av AF blir framgångsrika. Bastanta och verkningsfulla samhällsinsatser mot arbetslöshet är en vital del av S kärnvärden. Den statliga strukturen har skiftat under åren. En modern mix av den gamla Arbetslöshetskommissionens beredskapsjobb och den forna Arbetsmarknadsstyrelsens yrkesutbildningsiver skulle nog tjäna oss väl.