Efter alla år i och runtomkring politiken är det ingen överraskning för mig att det finns många olika sätt att se på det här med partier och politik. Jag förvånas kort sagt inte så lätt.  

På måndagsmorgonen (4/11) läste jag emellertid en text på Dagens Nyheters liberala ledarsida som fick mig att häpna. Ledarsidans chef Amanda Sokolnicki kritiserade i hårda ordalag och med många ord ett av riksdagens större partier för att anpassa sin politik till vad väljarna önskar sig och till analyser om vad kommande regeringsbildningar kan komma att kräva.  

Menar hon allvar – och det utgår jag från att hon gör i sin ansvarsfulla roll som chef för ledarskrivandet på en stor och seriös tidning – så är partier statiska och rigida verksamheter som är dömda att bli vid sin historiska läst. Väljarnas /medborgarnas uppdrag är i sin tur att anpassa sig till dessa oföränderliga partier.

Partier som tar till sig av värderingsförskjutningar i breda medborgarled, som anpassar sig till vad andra partier gör/inte gör och som byter ut ståndpunkter som är passé och ute mot mer nutidsförankrade uppfattningar; de partierna anklagas av Amanda Sokolnicki för att enbart ”säga vad väljare vill höra för att bli tillräckligt stora. Bara så kan man nå makten – och göra verklighet av det man egentligen vill åstadkomma.”

Amanda Sokolnickis partiideal tycks vara små partier som hellre åker ut ur riksdagen än vad de förnyar och förändrar sig för att försöka vinna större uppskattning och fler röster i de allmänna valen. Förnyelsen och förändringen blir i hennes ögon en skum process i sig.

Hon citerar med avsmak och som varnande exempel en partisekreterare som på Facebook argumenterar för partiets nya positioner i vissa frågor: ”För att verkligen kunna påverka politiken i rätt riktning måste vi fortsätta växa, för att därigenom kunna tvinga fram en förändring. För att det ska vara möjligt måste vi fortsätta med att locka över nya väljare till oss.”  

Detta citat tar Sokolnicki som ett bevis för att partiet ”egentligen” vill något annat som de kommer att genomföra den dagen de får makt.  Konspirationsteorier av det slaget är fatalt enfaldiga. Ett parti som växer och som börjar ana regeringsbildningsmöjligheter förändras nämligen i takt med sitt växande väljarantal. Väljare är inga fårskockar som partier kan behandla hur som helst.  

Partiers positionsförändringar i tunga frågor ska självfallet granskas kritiskt. Att välja en ny ståndpunkt som möjligen attraherar nya väljare innebär samtidigt att en gammal ståndpunkt (och gamla väljare) överges.  En öppen debatt om sådant är vitalt för demokratins spänst och förtroendenivåer. Däremot är det så att små partier är små därför att de allra flesta betraktar dessa partier som udda och konstiga. Partier som växer och blir större växer därför att allt färre betraktar dessa partier som udda och konstiga.  

Så hänger det ihop och det är inget konstigt med det.