Silverdansens skola leds av rektorn Pernilla Dahlgren som utövar ett förtjänstfullt rakt och öppet ledarskap där problemen inte sopas under mattan. Vilket betyder att de enligt uppgift sju barn som ännu saknas sedan höstterminens start på Silverdansen inte bör tolkas som att skolan underpresterar jämfört med andra skolor. Tvärtom finns det starka skäl att anta att hälsan inte alls tiger still när det gäller barn som tillfälligt eller permanent försvinner från skolor i Sverige.
Tystnadskulturen tycks vara skrämmande utbredd. Försäkringskassan har (maj 2021) på eget initiativ undersökt hur många "Felaktiga utbetalningar till barnfamiljer som inte bor i Sverige" som görs per år. Myndighetens bedömning är att "mellan cirka 6 000 och 12 000 barn per år flyttat och befinner sig utomlands utan att anmäla detta till ansvariga myndigheter." Den stora spännvidden i myndighetens bedömning är mycket uppseendeväckande. Staten har kort sagt väldigt dålig koll på vilka barn (och vuxna) som bor i Sverige. Försäkringskassans genomgång av lagar och regelverk som styr verksamheten är ingen munter läsning för den som uppskattar ordning och reda vid den svenska gränsen. Försäkringskassan har sitt fokus på alla de "bosättningsbaserade förmåner" - till exempel aktivitetsersättning, sjukersättning, barnbidrag, assistansersättning, bostadsbidrag och handikappersättning - som felaktigt betalas ut till människor som inte bor i Sverige. Vilket naturligtvis är ett helt riktigt och nödvändigt perspektiv för myndigheten. Men det finns andra och i mina ögon mer migrationspolitiskt intressanta infallsvinklar på problemet.
Huvuddelen av de barn som "försvinner" skickas tillbaka - själva eller tillsammans med sina familjer - till de hemländer varifrån föräldrarna har invandrat till Sverige. Föräldrarna har beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av egna skyddsskäl kopplade till landet/regionen man lämnat och/eller som anhörig till någon som har fått uppehållstillstånd av liknande skäl. Moraliskt och mänskligt finns det starkt stöd för att bistå människor med asyl när de flyr för sina liv. Men den moraliska supporten dalar när det visar sig att tusentals föräldrar återvänder med sina barn till just de platser som de fått asyl i Sverige för att slippa. Trovärdigheten i migrationspolitiken försvinner lite mer för varje hemskickat barn.