Politiken i USA är mycket välutvecklad med en hel stor bransch av analytiker, författare, lobbyister, krönikörer, tankesmedjor och institut av alla de slag. Vi har stor öppenhet för att ta till oss trender och uttryck från USA. Den ensidiga och minst sagt omfångsrika demoniseringen av Trump har dock skapat en väldigt endimensionell bild av amerikanska väljare och amerikansk politik. Jag har under många år från och till följt framförallt Demokraterna; ett parti som traditionellt står europeisk och svensk politik närmast. För Socialdemokraterna finns en hel del intressanta lärdomar att dra från mellanårsvalet tidigare i november. 

Demokraterna i USA har tre öppna fraktioner med olika "stall" av kandidater som de sponsrar. "Justice Democrats" driver kampanjer mot mittenkandidater med så kallade "kulturkrigsfrågor" om identitet, ras, polis/fängelse-motstånd och liknande. "Our Revolution" är en vänsterfraktion som bildades 2016 av den tidigare presidentkandidaten Bernie Sanders. Den mest betydelsefulla fraktionen är samlad i tankesmedjan "New Democrats" som bildades 1985 av politiker som den nuvarande presidenten Joe Biden. "New Dems" har som mission att hålla Demokraterna i mitten och således vara valbara för stora delar av de amerikanska väljarna. Partiet gjorde ett bättre mellanårsval än förutspått. Men kampanjgeneralen Sean Patrick Maloney har fått slita hårt. Maloney är en ansedd och erfaren mittenpolitiker i den amerikanska kongressen. Han har angripits hårt inifrån vänsterfalangen i partiet under valrörelsen. Maloney har enträget pekat på problemen i partiet. I en intervju som Janerik Larsson i SvD gjorde mig uppmärksam på förklarade Maloney att Demokraterna uppfattades vara en splittrande kraft: ”Väljarna tycker att vi är alltför fokuserade på kulturkrigsfrågor. Väljarna tycker att vi predikar för mycket."

Det där med "predikandet" är viktigt. Socialdemokratin har traditionellt värjt sig för att predika för hårt om rätt och fel i hur folk ska leva sina liv; utöver att arbeta, betala skatt och sköta sitt i det stora hela. Med SD på ena axeln och MP på den andra har allt förändrats för S; partiet drogs in i kulturkrigandets svartvita värld. Och väljarna dröp av. I elfte timmen kom Magdalena Andersson in på scenen med vanlig politik igen. Och lyckades så när. Precis som Maloney/Biden lyckades så när. Vilket också är något att fascineras över.