Attacken i Vetlanda var skrämmande på flera sätt. På några få minuter rusade en ung man runt i den lilla staden och högg ner flera personer med kniv. Många skadades mycket allvarligt. Gärningsmannen, som föredömligt snabbt bekämpades av polisen, hade ingen längre anknytning till Vetlanda. Han är afghansk medborgare med ett utgånget tillfälligt uppehållstillstånd och flyttade till en lägenhet i den lilla staden för ett år sedan. Flera terrordåd - även i Sverige - i Europa har haft liknande upplägg: Döda och skada så många som möjligt för att få maximal uppmärksamhet för "saken." Att polisen tidigt höll öppet för ett möjligt terrorbrott var därför naturligt. Gärningsmannen hade dock ingen särskild saks orsak att försöka mörda och skada slumpvist utvalda Vetlandabor. Han är nu anhållen för mordförsök i sju fall. Officiellt terrorbrott eller inte; nog går det att likna våldsutbrottet i Vetlanda vid terror? Tänk dig själv att du går i din lilla hemort en eftermiddag för att uträtta ett vardagsärende och plötsligt ser människor huggas ner runt omkring dig; människor du kanske känner eller i vart fall vet vilka de är. Tänk dig skräcken hos alla vittnen och tänk dig skräcken hos alla offer och hos deras familjer och vänner. 

Även den långa offentliga tystnaden efter dåden var skrämmande; om än tröttsamt bekant. Jag har stor respekt för att polis och åklagare kraftsamlar för att snabbt undersöka om det kan finnas fler gärningsmän och om det kan finnas motiv som gör att det finns risk för liknande attacker på andra orter. Och jag har lika stor respekt för att journalister håller sig till det de vet och inte spekulerar. Det är deras arbete. Men att berätta det man vet och kan berätta är också en del av arbetet. Som Kvartals chefredaktör, den erfarne public servicereportern Jörgen Huitfeldt konstaterade på twitter på onsdagskvällen: "Det finns TVÅ frågor varje nyhetskonsument ställer sig efter en sådan händelse som den i Vetlanda: VEM? VARFÖR? Hur är det möjligt att ingen av frågorna ens berörs i ett inslag i SVT?"

Att berätta det man vet och kan berätta är en del av det psykologiska hemvärnet vid sådana här händelser. Inte för att gotta oss i snaskiga detaljer. Utan för att steg för steg göra skrämseln mindre och tryggheten större genom fakta och kunskap. På torsdagseftermiddagen höll polisen en pressträff i Vetlanda. Det var ett stabilt, trygghetsskapande och stolt framträdande som länder polisen till heder.