Igår slog Datainspektionen slutgiltigt fast att Södertörnspolisens så kallade Kvinnoregister, där de under tio års tid registrerade känsliga uppgifter om kvinnor som anmält att de blivit misshandlade, är olagligt, och att det varit det från första början.
Det var, för att tala sportspråk, ingen högoddsare. Det omfattande registret innehöll ovidkommande och i flera fall djupt kränkande omdömen om flera av kvinnorna, och har förutom ilskna reaktioner från både allmänheten och pressen dragit på sig kritik inifrån polismyndigheten. När Eva Lindestam igår kommenterade Datainspektionens beslut för Ekot skrädde hon inte orden:
– Det är oförlåtligt.
Sveriges Radios avslöjande är ett tydligt exempel på vikten av seriös, granskande journalistik: Det har funnits kritik mot registret inom polisväsendet, men det var först när det blev offentligt som lagringen av uppgifter fick ett slut. Därför är det förstås glädjande att polisen är öppet självkritisk – men det får inte stanna där.
Vitsen med självkritik är nämligen att den måste pågå också när ingen lägger märke till den – annars är den bara ett sätt att ducka obekväma frågor, ända tills den vanliga ruljangsen kan fortsätta. Det är uppenbart att det inom Södertörnspolisen har funnits många som inte bara vägrat förstå att registreringen av personuppgifter var fel, utan som dessutom varit övertygade om att det är ett bra sätt att driva polisarbete på.
Så sent som i december 2014 sade den tidigare polismästaren i Södertörn, Christian Agdur, i en intervju:
– Vi har ett tillstånd för registret och syftet är att kunna ha ett underlag för att kunna hjälpa dem.
Det går inte att stanna vid att det tillstånd som Agdur talar om naturligtvis inte berättigar polisen att registrera personliga uppgifter om personer som inte varit i närheten av att begå något brott. Man måste också konstatera att det är en beklämmande förlegad syn på mäns våld mot kvinnor som kommer till uttryck i registrets uppbyggnad. Ett fokus på offrens karaktär, snarare än på männen som slår. Lite mer måste vi väl kunna förvänta oss av svensk polis år 2014 än så?