Den ryska statsledningen utmanar med sina kärnvapen öppet de västliga demokratierna som i allt väsentligt är samlade i försvarsalliansen Nato. Motståndet mot Nato är en institution inom den svenska socialdemokratin. Motståndet är överideologiserat och närmast rituellt. De flesta i partiet har rätt så diffusa begrepp om varför ett svenskt medlemskap är otänkbart. Partiledningens argument blir också alltmer obegripliga. Vi gör numera närmast "allt" som militärt tänkas kan med Nato. Men vi ska sky medlemskapets solidaritet. Varför?

 Rysslandskrisen har kastat om pjäserna på bordet. Säkerhetskrisen är djup och på riktigt och Sverige och Finland lever extra farligt där vi står utanför Nato. Statsminister Magdalena Andersson har nu ett läge och en möjlighet att befria socialdemokratin och Sverige från detta institutionella Natomotstånd från anno dazumal. Magdalena Andersson kan kort sagt göra en Ingvar Carlsson.

Vi som har varit med ett tag minns hur det var i början av 1990-talet. Det blev alltmer uppenbart att Sveriges begynnande ekonomiska kris utlöstes av vi under ett par decennier dopat nationräkenskaperna med mycket hög inflation - vilket gynnade skuldsättning - och återkommande devalveringar - vilket gynnade svensk exportindustri. När denna hemmalagde häxblandning steg för steg blev ett alltmer öppet kommunicerande kärl med den stegvis alltmer gränslösa globala ekonomin så slog det stopp i maskin så det sjöng om det. Den dåvarande statsministern Ingvar Carlsson och hans närmaste omgivning insåg att det var dags för Sverige att släppa det nedärvda och överideologiserade motståndet mot att bli medlem i EG/EU. Den ekonomiska krisen tydliggjorde att svensk ekonomi behövde en större och tryggare arena än att guppa runt i världen med en egen liten valuta och en partipolitiskt kontrollerad riksbank. 

Budskapet från Ingvar Carlsson var förvisso förvånande för många. Motståndet mot EG/EU var en institution i det socialdemokratiska inre livet. Men den stod på allt bräckligare grund. Och när plåstret väl var rivet så var det inte mer med det. Ett rejält reformpaket genomfördes - där medlemskapet i EU var en viktig beståndsdel - och Sverige fick kraft och styrka för stabilt välstånd och utvecklad välfärd. Konfliktytor mot andra partier ska vara begripliga och reala. Natofrågan är lika obsolet som begriplig partikonfliktfråga som vad EU har blivit under åren som gått. Här kan Magdalena Andersson trampa upp nya och bättre stigar.