Linköping har Àntligen stigit upp ur sin tunnel

Politikerna i Linköping tycks nu ha stigit upp ur sin tunnel och sett OstlÀnkens verkliga mark- och rÀlsförhÄllanden rakt i vitögat.

HÀr ser vi kommunstyrelsens ordförande i Linköping Niklas Borg fotograferas i Steninge ungefÀr dÀr den nya stationen Àr tÀnkt att hamna.

HÀr ser vi kommunstyrelsens ordförande i Linköping Niklas Borg fotograferas i Steninge ungefÀr dÀr den nya stationen Àr tÀnkt att hamna.

Foto: Åke Alvin

Ledare2022-03-21 06:15
Detta Àr en ledare. Folkbladets ledarsida Àr oberoende socialdemokratisk.

Inför besluten i kommunstyrelsen pĂ„ tisdag 22 mars finns det vad jag förstĂ„r en klar majoritet för en jĂ€rnvĂ€gspolitik som gör det möjligt för Linköping att ”springa ikapp” Norrköping nĂ€r det gĂ€ller OstlĂ€nkenbygget.

Linköping tar nu slutligen intryck av Trafikverkets besked om att förslaget om att ta in den nya stambanan OstlĂ€nkens rĂ€ls i en tunnel till en station i StĂ„ngebro blir alldeles för dyrt. Man har nu istĂ€llet enats om en markbunden infartskorridor till en station i Steninge; ungefĂ€r 500 meter bort frĂ„n dagens centralstation. Det positiva med valet av korridor Ă€r enligt vad som sĂ€gs att mycket utav planarbetet redan Ă€r gjort i omrĂ„det. De ungefĂ€r tio Ă„r av plan- och tillstĂ„ndsarbete med anledning av OstlĂ€nken som har pĂ„gĂ„tt i Norrköping behöver dĂ€rför inte repeteras i Linköping. 

Visst kommer det att dyka upp problem och knepiga plan- och tillstÄndsavvÀgningar Àven i Steningealternativet. Detta bör vara hanterbart inom nÄgra Är och kan sÄledes vara klart i mycket god tid innan den nuvarande nationella planen för transportinfrastrukturen löper ut 2029.

Att det blir pĂ„ det viset Ă€r mycket viktigt för OstlĂ€nken. Den statliga finansieringen av stambanebygget – dĂ€r OstlĂ€nken ingĂ„r – Ă€r nĂ€mligen upplagd pĂ„ det viset att de pengar som finns anvisade i den nationella planen riktas till de platser dĂ€r ”allt Ă€r klart”. Denna modell för finansiering Ă€r smart eftersom det triggar kommuner och regioner att komma överens och att föra realistiska och pragmatiska förhandlingar med Trafikverket. 

Norrköping bestĂ€mde sig för ungefĂ€r 15 Ă„r sedan att förorda stambanebygge för 250 kilometer i timmen istĂ€llet för höghastighetsbanor. Norrköping anpassade sig ocksĂ„ klokt till de ekonomiska realiteterna i Trafikverkets vĂ€rld. DĂ€rför Ă€r OstlĂ€nksarbetet igĂ„ng pĂ„ allvar och inom en snar framtid kan spaden mer rejĂ€lt sĂ€ttas i marken. Att Linköping nu ”springer ikapp” kan innebĂ€ra att en större del av de statliga miljarderna överförs till östgötsk rĂ€ls under de kommande Ă„ren. 

PĂ„ de tvĂ„ övriga avsnitten av den nya stambanorna, Göteborg-BorĂ„s och Lund-HĂ€ssleholm, finns fortfarande konflikter som försinkar och försvĂ„rar arbetet. I vĂ€st Ă€r man oense om en stations vara eller inte vara i Mölnlycke. I syd (och i rikspolitiken) har Moderaterna svĂ€ngt frĂ„n höghastighet och till ”Norrköpingshastighet.” Vilket Ă€r mycket bra i sak. Men den sena omsvĂ€ngningen kastar grus i maskineriet. Linköpings uppstigning ur tunneln Ă€r dĂ€rför mycket vĂ€lkommen.