Ledare: Kristdemokraterna och Liberalerna på fallrepet

Kristdemokraterna räddades av toppkandidaten Alice Theodorescu Måwe som drog till sig många personröster. Liberalerna av att det fanns tillräckligt många som stödde det mest EU-positiva partiet.
Men när EU-valet var över kom den politiska vardagen igen och allt var som vanligt. SCB:s stora partisympatimätning som avslutades den 30 maj visar att Kristdemokraterna och Liberalerna skulle åka ur riksdagen om det vore val idag. Av Tidöpartierna som regeringen vilar på skulle bara Moderaterna och Sverigedemokraterna bli kvar med sammanlagt 39,3 procent i väljarstöd. Oppositionspartierna får sammanlagt 52,9 procent i SCB-mätningen.
Socialdemokraterna ligger på 35 procent, vilket är knappt fem procentenheter mer än i det förra riksdagsvalet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ökar också. Det är inte så konstigt. Oppositionspartier brukar gå fram mellan valen, medan regeringspartier i allmänhet backar. Att Moderaterna håller ställningarna är ett undantag från regeln.
Opinionsmätningar är en sak. Val en annan och frågan är vad som händer när Socialdemokraterna lämnar den analysfas partiet är inne i. Förr eller senare måste S konkretisera vad partiet vill göra åt alla de problem som partiets programgrupper presenterat. 
Det blir spännande att se hur väl Magdalena Andersson och de övriga klarar av att ta debatten med regeringspartierna som kommer att göra sitt bästa för att måla upp de fasor som väntar med en socialdemokratisk regering.
Den socialdemokratiska avvägningen är dock ingenting mot de vägval som Kristdemokraterna och Liberalerna måste göra. Partiledarna Ebba Busch och Johan Pehrson är starkt ifrågasatta internt och öppna krav på deras avgång hade förmodligen kommit om deras partier blivit utan plats i EU-parlamentet.
Ebba Busch säger att det var hennes angrepp om att islam måste anpassa sig till europeiska värderingar som gjorde att KD kom över fyraprocentspärren. Det säger något om hur hon tänker rädda KD kvar även i riksdagen.
Johan Pehrson är mer svävande när han räknar upp egenmakt, trygghet och höjda kunskaper i skolan som Liberalernas hjärtefrågor. Räcker det för att kravla sig över fyraprocentspärren?