Den liberala tanken bakom lagen var högst sympatisk. De asylsökande personerna och familjerna skulle inte i onödan passiviseras på institutioner under tiden som prövningen av deras asylansökningar pågick. Genom att öppna möjligheten för eget boende – med utökade ersättningar som morot – kunde statens kostnader för asylboenden minska samtidigt som de asylsökande fick ta ett eget större ansvar för sina liv. Vilket på inte alls oävna grunder ansågs gynna integrationen och kommande deltagande i arbetslivet och i samhället i stort.
Hade invandringen strukturellt hållits på rimligt låga nivåer så är det alls inte otroligt att Ebo-lagen nu 2020 hade uppfattats som en rätt hygglig reform. Nu blev det inte så. Höga nivåer – jämfört med 1980-talets 14 – 18000 personer/år - har varit legio under i stort sett alla år. Sedan 2012 har mer än 100 000 personer per år invandrat till Sverige. Det skiftar mellan åren men upp till femtio procent av varje årskull invandrare har använt sig av Ebo-lagen. Vilket i kombination med ett lågt bostadsbyggande och en växande andel anhöriginvandring har inneburit att människor från i huvudsak Afrika och Mellanöstern har klumpat ihop sig i redan välbefolkade förorter i några av Sveriges städer.
Kommunalråden i dessa städer har alltmer bestämt protesterat mot Ebo-lagen. I flera kommuner har situationen med bostadsnöd, kriminalitet, skolresultat och socialbidragskostnader skenat iväg bortom det möjligas gräns.
Socialdemokraterna vill gärna avskaffa Ebo-lagen och istället konsekvent hänvisa asylsökande till statliga boendeinstitutioner. I Januariavtalet med C, L och MP lyckades S få in en paragraf om ”områdesbegränsning” för Ebo. Senare beslutade Januaripartierna att 32 kommuner i landet – som tagit emot mest asylsökande relativt sin storlek – själva skulle få peka ut utsatta områden där asylsökande skulle bli av med sin dagersättning (i normalfallet 61 kronor per dag) om de bosatte sig där.
Flera kommuner – däribland S-styrda Malmö och L-styrda Landskrona och även oppositionspartiet S i Göteborg i samklang med oppositionspartiet SD – har nu fattat beslut om att de ser hela kommunen som ett utsatt område. De vill rakt uttryckt inte ha fler asylsökande i sin kommun.
Budskapen från kommunalråden till staten är glasklara. Jag hoppas att Centerpartiet och Miljöpartiet lyssnar, fattar och inser.