Moderaternas ras har gjort att Anna Kinberg Batra jämförts med Håkan Juholt.
Det är en dålig jämförelse.
Vi bör observera att egentligen går det faktiskt inte så dåligt för Moderaterna, om vi ser till valresultaten. De tre senaste valen har partiet snittat bättre än på mycket länge. Moderaterna är nu på väg till sin normalnivå.
Mer att läsa: Richard Jomshofs underton.
Men tråkigt nog för partier som faller rejält i opinionsmätningarna så blir resultatet ännu sämre än det borde, eftersom väljarna överger sådana som verkar vara förlorare.
På samma sätt får partier som det går bra för alltid lite extra bonus eftersom folk vill hålla på det vinnande laget. Vilket Moderaterna tjänat på i tidigare val.
Socialdemokraterna däremot, de ligger under sin normalnivå. Eller snarare, de har svårt att vänja sig vid att detta troligtvis är deras nya normala.
Fredrik Reinfeldt lämnade över lite abrupt. Det gjorde Mona Sahlin också, fast hon blev snarare avsatt. Men Juholt fick inte ta över ett olösligt problem på samma sätt som AKB, nämligen ”hur göra med SD”. Ty några moderatväljare blir förbannade om partiet gosar med SD, andra blir lika arga om partiet inte gör det.
Mer att läsa: Längsta dagens ljus kommer från Peking.
En annan förklaring till moderaternas ras är förstås att AKB nu är inne i en negativ spiral. Då vet vi att det då inte spelar någon roll vad vederbörande gör. Allt uppfattas som ett svaghetstecken.
Då gäller det att försöka lära sig av sina misstag. Att skicka signaler om att ”jag är inte tondöv”. Och härda ut. Och ingenting tyder på att AKB inte förstår att lära sig av misstagen, vilket är en skillnad jämfört med Håkan Juholt.
Nej, från främsta kopplingen mellan AKB och Håkan Juholt är en annan.
När Socialdemokraterna hade sin Juholtkris slappnade de nya Moderaterna av. De sänkte garden. Och förlorade därför valet.
På samma sätt finns det en risk att moderaternas ras - och Alliansens kris - gör att Socialdemokraterna tappar skärpan.
Gör inte det.