I helgen gästade Åkesson Ekots Lördagsintervju och fick genom programledaren Monica Saarinens försorg känna på vad det innebär att bli bemött som en företrädare för ett eventuellt blivande regeringsparti. Sverigedemokraterna befinner sig på många sätt i det som somliga katolska teologer förr i tiden kallade för "Limbo"; ett gränsrike mellan himmel och helvete. Här samlades somliga själar i ett slags väntrum medan deras slutliga destination - himlens änglar eller helvetets skärseld - överprövades. Tillvaron i Limbo är svår eftersom man inte vet vart det ska bära hän.
Under de nio år som Sverigedemokraterna har suttit i riksdagen har väldigt få - inklusive Sverigedemokraterna själva - brytt sig om partiets politik på områden utanför invandringsfältet. Det har funnits en fråga och det har räckt. Övriga sju partiers invandringspolitiska göranden och låtanden har i kombination med SD: s skicklighet lyft Sverigedemokraterna i opinionen. Vare sig journalister eller partister har ägnat någon större uppmärksamhet åt några andra politiska frågor än invandring/integration eller spillt tid på något annat än att torgföra respektive parera anklagelser om nazism, fascism och rasism.
Nu är läget till stora delar annorlunda. Sverigedemokraterna har i uttalad och outtalad samverkan med övriga tre oppositionspartier i riksdagen tvingat regeringen att göra förändringar i arbetsmarknadspolitiken. De fyra oppositionspartierna är även på väg att använda sin gemensamma majoritet för att driva igenom höjda statsbidrag till kommunerna genom att skära i finansieringen till vissa av regeringens reformer.
Partiledaren Jimmie Åkesson har även samtalat om politiska frågor med både KD: s och M: s partiledare. Sverigedemokraterna förbereder sig så sakta på att kunna ingå i ett regeringssamarbete av något slag efter nästa val.
I Ekots Lördagsintervju ställde Monica Saarinen i huvudsak frågor som var länkade till detta eventuella regeringssamarbete. Jimmie Åkesson fick möta tidigare utfästelser om bland annat sambanden mellan värnskatt och "döende cancerpatienter", han fick kniviga frågor om arbetsrätt och arbetsmarknadsbudget och han fick stå till svars för sin "ödmjuka" inställning inför en eventuell regeringsbildning.
Huvudintrycket är att Jimmie Åkesson i sitt Limbo siktar på himlen i form av en roll som regeringsunderlag. Men Limbo är som sagt svårt. Åkesson kan inte bli för ödmjuk. Det kan trots allt bli ännu ett varv i skärselden för SD. Och sådant är inget för veklingar.