Kungen pendlar mellan nutidsproblem och framtidsförhoppningar på ett avvägt och rimligt sätt. Problem och förhoppningar hänger ihop som ler- och långhalm. Förhoppningar utan problem är flum. Problem utan förhoppningar är depression. Vare sig flum eller depression är några framgångsfaktorer för människoarten vare sig nu, eller förr eller senare.
Kungen pekar på fyra problem: Brottslighetens alla sprängningar och skjutningar, det försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde, klimatförändringarnas samhällspåfrestningar och skolans ordnings- och kunskapsproblem. Kungen ser samtidigt framtidsförhoppningar i pliktkänslan och engagemanget som visas upp av rättsväsendets och militärens medarbetare: "Deras pliktkänsla är en ovärderlig tillgång för vårt land".
Kungen hyllar lärarnas och ledarnas insatser i skolan som trots svårigheter och problem "hjälper barn och unga att finna sin plats i tillvaron - att tro på sig själva och sin förmåga." Kungen nämner också särskilt forskningens betydelse för framsteg när det gäller bot och lindring för svåra sjukdomar, klimatförbättringar och för fattigdomsbekämpning.
En stor del av Sveriges problem under 10-talet har bestått i en tilltagande polarisering mellan flum och depression. Flumfolket har vandrat runt i utmaningsträsket och utstött rasist- och Förintelsebannbullor över alla försök att tala öppet och avspänt om de svenska problemen med invandring, integration och kriminalitet. Depressionsdelegationen har å sin sida systematiskt avhånat den etablerade politikens försök att trots allt ta itu med de problem man skapat som lögn och bedrägeri. Klimatpolitiken har krympts ihop till en duell mellan de som vill helgonförklara eller hospitalisera den unga aktivisten Greta.
En svala gör ingen sommar. En kung gör inget nytt diskussionsklimat. Så är det. Men varje svala och kung som försöker bör uppmuntras och uppskattas.
Därför hoppas jag att kungens jul- och nyårshälsning till svenska folket är början på en stark mittentrend i det politiska samtalet. En trend där ytterligheterna får vara just de ytterligheter och varningsmärken som de är avsedda att vara. En trend där domedags- och hallelujaprofeter hålls kort och där problem och framsteg kan existera sida vid sida.
Kort sagt önskar jag mig ett lite bättre samhälle, lite bättre politik, lite bättre partier, lite bättre bot mot depressioner och lite mindre respekt för flum.