Kristersson fick upprepade frågor om eventuella samarbeten med Sverigedemokraterna utifall det skulle bli så att det efter nästa riksdagsval finns en möjlighet för honom att bild en regering. Journalisternas frågor har udden riktad mot att Kristersson "ändrat sig." I valrörelsen 2018 svarade M-ledaren att de han ville "samarbeta, samtala, samverka eller samregera" med var Alliansen och inte Sverigedemokraterna. Nu öppnar han dock för samarbete med SD. Vilket naturligtvis inte är så konstigt. Alliansen har ju så att säga tagit slut. Centerpartiet och Liberalerna har gått över till Socialdemokraterna. Kvar i den ringhörnan finns just nu Moderaterna och Kristdemokraterna. Vilket antagligen inte är mycket att hänga i den parlamentariska julgranen när parlamentet nästa gång ska rösta om statsminister och regeringsbildare. Därför öppnar Ulf Kristersson för samarbete med Sverigedemokraterna. Denna anpassning till rådande läge renderar nu många frågor och påståenden från journalister och motståndare. Vilket inte är konstigt. Politiker som uttryckt sig kategoriskt i ett visst läge - där det just där och då var närmast oundvikligt att uttrycka sig kategoriskt - och som senare uttrycker sig mindre kategoriskt; de politikerna får förstås räkna med att få frågor om varför de "ändrat sig."
I den andra ringhörnan gottar man sig också åt moderaternas nya position: "Jag är ganska bekymrad över att man (Moderaterna) väljer att sätta statens finanser i händerna på ett främlingsfientligt populistparti som SD," sa centerpartiets ledare Annie Lööf till SVT tidigare i veckan. Det stämmer nog att Annie Lööf är bekymrad. Det som bekymrar henne i det här fallet är dock nog snarare att ett regeringsblock med M och KD, med stöd av SD i riksdagen möjligen kan nå ända in i kaklet.
Annie Lööf är inte ensam om att uttrycka sin bekymran genom attacker på Ulf Kristersson för samröret med SD. Center- och vänsteraktivister och partigängare gör vad de kan för att smutskasta och håna. Som socialdemokrat är jag mycket skeptisk till upplägget. Utöver problemet med att debatten brutaliseras och infantiliseras så vet jag ju också hur borgerliga aktivister under alla år har "bekymrats och upprörts" över hur S har kunnat säkra sin regeringsmakt på det gamla kommunistpartiet VPK/V med Lenins och Stalins blod ännu droppande från fingrarna. De där attackerna fungerade inte då. Och de fungerar inte nu. Så istället för att kasta sten i glashus borde S se om sitt hus medan tid finns.