Hon lämnade med ett sista kryptiskt tal hängande kvar i luften där i riksdagens pressrum. Sabuni är en bra person. Men hon var aldrig någon riktigt bra partiledare. Hon var för surrig och osammanhängande. Vilket i rättvisans namn kanske inte var så konstigt. Hon ledde ett litet parti som när hon tillträdde för snart tre år sedan var djupt splittrat åt ena hållet och som när hon lämnade var ett ännu mindre parti som var splittrat åt andra hållet. Partiet kunde inte fullt ut bestämma sig för att vara i lag med Socialdemokraterna. När man sedan under Nyamko Sabuni gick över till Moderaterna (inklusive KD och SD) så kunde man fullt ut inte bestämma sig för att vara i det laget heller. Ett parti som stadigt under ett par års tid sjunker allt längre under spärren för inval till riksdagen har inte råd att kosta på sig lyxen att framstå som opålitliga för båda regeringsbildarkandidaterna.
Partiet hade (har?) sina tre ämnesklenoder: Kunskap (i skolan), Kärnkraft (för klimatets bästa) och Kusinäktenskap (ska vi inte ha.) Men de vårdade inte sina klenoder. Det blev för dåligt. Och till slut blev det väl för mycket; gick för långt. Någon eller några - hon själv, de närmaste i partiet, moderatledaren, vännerna? - insåg fakta: Det här kommer inte att gå. Nyamko kommer inte att kunna göra en "Ebba Busch-raket" i valrörelsen. Vi kommer att åka ut ur riksdagen. Vi har fem månader till valdagen. Vi måste ta en sista chans och kasta in en ny person lagom till all partiledarexponering i medierna när valrörelsen drar igång. Denne nye person är Johan Pehrson.
En sak är säker. Johan Pehrson kommer att bli historisk. Antingen som den ledare som ledde det klassiska riksdagspartiet ut ur den långa opinionspolitiska ökenvandringen och ordnade riksdagsplatserna på bara några månader. Eller som den ledare som ledde det klassiska riksdagspartiet in i öknen på marschen mot den stora partikyrkogården.
Johan Pehrson är en bra person. Huruvida han också är en bra partiledare lär vi snart bli varse. Magdalena Andersson fick lite drygt tio månader på sig att vända skutan för S. Johan Pehrson har hälften av den tiden. Magdalena Andersson har lyckats väl så här långt. Partiet har lyft flera procentenheter. Förtroendesiffrorna rusar uppåt. Johan Pehrson behöver fördubbla sitt parti. Jag lånar ord av den tidigare Folkpartiledaren Per Ahlmark (salig i åminnelse): Lycka till!