När det gäller elektricitet bör därför politiska floskler och önsketänkande väga lätt som en fjäder medan teknisk/ekonomisk kunskap och kompetens bör väga tungt som en sten.
Moderaterna har under senhösten alltmer profilerat sig som ett första rangens kärnkraftsparti. Positionen är inte på något sätt ny för partiet. Redan för fyrtio år sedan då det folkomröstades om kärnkraftens framtid stod Moderaterna bakom Linje 1; den mest kärnkraftsvänliga linjen av de tre avvecklingsalternativ som det röstades om på den tiden och i den tidsandan.
Klimatfrågan har seglat upp som en strukturerande samhällspolitisk kraft. För att minska utsläppen av för klimatpåverkande gaser behöver en växande del av elektriciteten produceras i fossilfria produktionsanläggningar, som till exempel kärnkraftverk. Alla som kan något om dessa frågor förefaller också vara överens om att behovet av tillgänglig, prisvärd och stabil el kommer att öka markant i takt med att industrier och transporter elektrifieras under de kommande åren.
Moderaterna har öppnat två fronter i det politiska slaget om kärnkraften. För det första vill partiet försöka samla en riksdagsmajoritet till mitten av denna månad för kravet att det statligt ägda energibolaget Vattenfall ska stoppas från att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ringhals. Reaktor 2 stängdes för ett par veckor sedan och 1: an ska enligt bolagets beslut stängas i år. För att åstadkomma detta vill M ändra i Vattenfalls ägardirektiv på så sätt att affärsmässighet underordnas Sveriges energiförsörjning.
För det andra vill Moderaterna att energiöverenskommelsen mellan S, M, C, MP och KD från 2016 ändrar sitt mål att 100 procent av elproduktionen ska vara förnybar år 2040. M vill att "förnybar" byts ut mot "fossilfri".
Moderaterna har rätt om det fossilfria. Kärnkrafthatarreflexer från förr i ett fyraprocentsparti bör inte få låta det bästa bli det godas fiende. Däremot tror jag att M har fel om Vattenfalls ägardirektiv. Så vitt jag förstår så är den marknadsmässiga bedömningen att vindkraft kommer att stå för en allt större del av elproduktionen. För att göra detta möjligt krävs en stabil bas av el från kärnkraft; men på en lägre nivå än idag. För sådan kärnkraft finns det och kommer det att finnas ägare. Förutsatt att staten markerar sitt energiförsörjningsintresse genom att byta ut förnybar mot fossilfri.