Dels behöver du ha hyfsad ordning på de saker och ting som du är satt att leda. Dels behöver det synas att du tror på att de verksamheter som du leder är rätta, riktiga och viktiga. Dessa två ledarskapsben är samma och lika alldeles oavsett om ledarskapet i huvudsak är begränsat till uppgiften att leda ditt eget liv eller om ditt ledarskap omfattar ett helt land i rollen som statsminister.
Att leda sig själv på ett vettigt sätt kan vara nog så besvärligt från tid till annan. Att leda en regering är nog trots allt snäppet värre. Utöver jaget ska statsministern även hantera laget.
Joel Halldorf är skribent på Expressens kultursidor. Han är därtill docent i kyrkohistoria och tjänstgör som lektor vid teologiska högskolan i Stockholm. Joel Halldorf är framförallt en egen och angelägen röst i diskussionen om vad som egentligen händer och pågår i det rikspolitiska ledarskapet. Hans andliga perspektiv sticker ut och ger djup och sammanhang åt saker och ting som annars mest behandlas och betraktas som politiskt spel.
I stark sammanfattning är Joel Halldorfs budskap att regeringsintresserade partier av sorten socialdemokrater och moderater står sig tämligen slätt mot regeringsintresserade partier av sorten sverigedemokrater. I en mycket innehållsrik artikel på Expressens kultursidor (18/12) driver Halldorf tesen att "makt inte bara handlar om vilka beslut man fattar, utan också om den hållning man förkroppsligar."
Från oppositionen och från en hord av skribenter i och runtomkring socialdemokratin hävdas nu starkt och envetet att Stefan Löfven och Socialdemokraterna helt hållningslöst går med på vad som helst bara för att a/hålla SD borta från inflytande eller b/för att ännu en gång få känna maktens sötma.
Sätter sig den bilden av socialdemokratin så är det kört.
Sverigedemokraternas livsnerv är a/en misskött invandringspolitik och b/förnekelsen av en misskött invandringspolitik. SD har en berättelse som rimligt väl hänger ihop. Socialdemokraterna är långtifrån alternativlösa. Jag är övertygad om att det finns stort utrymme för ett budskap om barmhärtighet och solidaritet och medmänsklighet givet att statsministern rakt och konkret kan visa att regeringen har ordning och reda på saker och ting när det gäller invandring. Där är vi inte än.
Och vägen dit - mot ett ledarskap med hållning och djup - kantas definitivt inte av mobbningsliknande beslut om att utestänga SD från riksdagsöverläggningar om nya stambanor för järnvägen! Ett sådant ledarskap andas tvärtom ängslighet och politisk nöd.