De övriga partierna graviterar runt SD på varierande avstånd och med olikartade ambitioner. För Socialdemokraterna handlar det närmast om ett slags dödsångest. SD har potential att "ta över" stora delar av de klassiska S-väljarna i LO och i äldregrupperna. I slutet av året kom också flera ordentliga och vanliga opinionsmätningen där Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är nästan på vippen lika stora. Det skiljer delar av procentenheter mellan de båda partierna. Och i någon undersökning har Sverigedemokraterna gått om Socialdemokraterna bland manliga LO-medlemmar. Lägg därtill att Moderaterna inte har klappat ihop utan samlar mellan 17 och 19 procent i de olika undersökningarna. Var och en förstår mot den bakgrunden att de breda medborgargrupperna där S traditionellt har sina bästa väljarfästen inte drivs av starka intressen för liberala vänstersvängar när det gäller invandring och integration.
Vilket är ett växande problem för S som nu framgångsrikt lagt det mesta av sitt krut på att återta stjärnrollen i politiken genom att försöka bygga ett nytt maktblock med hjälp av de små liberala partierna Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet och med ett handtag från Vänsterpartiet.
Det var en bedrift av förhandlarna – framförallt Stefan Löfven och Mikael Damberg – att tå till ett avtal med de övriga partierna. Här visade S fornstor klass och förmåga att koncentrera sig på att få det viktigaste gjort först utan att bry sig särskilt mycket om gny från läktarna. Att ha statsministerposten är A och O. Men ingen ska för den sakens skull sticka under stolen med att statministerpartiet är illa klämt mellan vad vi skulle kunna kalla för ”Framåt och Bakåt.”
Vi kommer förstås aldrig att få veta hur det egentligen förhåller sig. Men personligen är jag av den uppfattningen att mycket hade kunnat vara annorlunda om S och M – eller i vart fall S eller M i regeringsställning – hade agerat kraftfullt och direkt mot tiggeriet och mot de historiskt sett höga invandringsnivåerna under de senaste 15 åren.
Socialdemokraterna och Moderaterna har antingen varit upptagna med att regera eller med att opponera mot regerandet. Ingendera av positionerna har haft något större utrymme eller bedömt intresse av vare sig tiggeri eller invandring. Sverigedemokraterna fick därmed hela spelplanen i de frågor som engagerade och oroade medborgarna mest.
(Fortsättning följer nästa söndag.)