Igår presenterade bostadsminister Mehmet Kaplan, (MP), detaljerna till det förslag som ska ge upp till 15.000 nya hyresrätter med låg hyra om året. Det är regeringens hittills mest ambitiösa försök att råda bot på bostadsbristen, och bostäderna kommer i första hand att lokaliseras i studentstäder och andra växande regioner.
Som både studentstad och en kommun med hög och varaktig befolkningstillväxt kan Norrköping därmed vara säkert på att vara en del av satsningarna. Reformens finansiering, som uppgår till 3.2 miljarder kronor om året, kommer till största delen att tas ifrån ROT-avdraget, och det är på den här punkten det märks att detta är god socialdemokratisk politik, även om den den här gången kommer i miljöpartistisk förpackning.
För visst är ROT-avdraget en populär reform, som hjälpt många att få råd att göra om hemma och som dessutom skapat en del jobb inom bygg- och hantverksbranschen. Men i ett läge där bostadsbristen måste beskrivas som skriande, och på flera håll i landet hämmar både ungas utveckling och företagens tillväxt, är det klokt och framsynt att prioritera nybyggnationer framför renoveringar.
Det ger helt enkelt mer valuta för pengarna.
Om detta är ett steg i rätt riktning, så är det viktigt att minnas att är ett tämligen litet steg, både för regeringen och för landet. Att satsa reda pengar är naturligtvis både bättre och ambitiösare politik än den tidigare regeringens initiativ till så kallade "Attefallshus", men det här kan bara betraktas som en första avbetalning på den enorma investeringsskuld Sverige har dragit på sig ända sedan avregleringen av bostadspolitiken i början på 1990-talet.
Sedan dess har statsskulden minskat i nästan precis samma takt som hushållens skulder har ökat. Det är en talande bild av hur ansvaret för bostadsfrågan har skjutits över från det gemensamma, till de enskilda löntagarna. Det är numera de som står med riskerna, och riskerar att bli sittande med Svarte Petter om priserna skulle falla. Därför är det en god idé för alla att flytta resurserna från det privata byggandet till det gemensamma.