Är du dum i huvudet, eller?
Lars Beckman (S) berättar själv om frågan han fick när det stod klart att han blir Valdemarsviks näste regeringschef. Eller ordförande i kommunstyrelsen, som det heter på kommunsvenska. Han betonar att det sas med glimten i ögat.
Den kommentaren är nog den bästa tänkbara starten på ett svårt uppdrag. Den visar att frågeställaren förstår vilket svårt uppdrag det handlar om.
Jag är väl jävig med tanke på mina år inom politiken, men jag påstår i alla fall att alla politiska uppdrag är svåra. Det handlar inte om att tycka och glida runt och räkna förmåner. Det är slitsamt och svårt då förväntningarna alltid övertiger resurserna. Den förtroendevaldes uppgift är att välja, och att för det mesta säga nej.
Svårighetsgraden varierar emellertid. För egen del kan jag inte tänka mig något svårare än att vara förtroendevald i en liten kommun med minskande befolkning. Uppgifterna är i grunden samma i Valdemarsvik och Norrköping. Skillnaden är att i Valdemarsvik ska skolan och äldreomsorgen betalas av en krympande befolkning. Valdemarsviks budget ligger runt 500 miljoner kronor, Norrköpings 10 miljrader. Om Valdemarsvik lägger undan pengar till allt som lagen säger att en kommun ska göra finns det några tiotals miljoner kvar. Det ska räcka till turism, föreningsstöd, service till näringslivet och allt annat som många tycker är självklart.
Vi pratar länge och Lars Beckman beskriver allt som behöver göras. Narkotikamissbruket oroar, klimatanpassningen måste fortsätta och ishallen är en riktigt knepig fråga. Jag frågar om de största problemen, men Lars Beckman övergår snabbt till en närmast poetisk beskrivning av folkmyllret i hamnen en solig sommardag.
Regeringen tillsatte nyligen en Kommunakut, som ska hjälpa kommuner med svag ekonomi. Kritiker menar att det handlar om att hålla slösaktiga politiker under armarna. Det är nonsens. I kommuner som Valdemarsvik är utrymmet för utsvävningar minimalt. Vad behövs enligt Lars Beckman?
– Det behövs mer pengar, men framför allt en statlig närvaro lokalt. Polis och arbetsförmedling och andra behöver finnas här. Vi behöver fortsätta samarbeta med våra grannar.
För egen del vill jag lägga till sammanslagningar, men det är inte lösningen överallt. Två fattiga kommuner blir inte tillsammans en rik.
Därför håller jag med, det behövs mer pengar, en ökad omfördelning för att åstadkomma någotsånär rättvisa villkor i hela landet.
Och förstås, det behövs modiga personer som åtar sig riktigt svåra uppdrag.