Det började redan när jag steg ut ur porten. Höll på att snubbla över en slarvigt slängd elsparkcykel. Under min fortsatta morgonpromenad till Folkbladets redaktion hann jag få upp pulsen ytterligare. Såg övergivna cyklar på trottoarer, i någon buske och lite varstans. 

Jag kände mig som en sådan där gammal grinig gubbe, som det brukar talas om. Kanske inte så konstigt, jag är ju faktiskt ganska gammal, ibland grinig och definitivt en gubbe.  

Elsparkcyklarna uppskattas uppenbarligen av många. Ett smidigt och snabbt sätt att ta sig fram i städerna. Som med alla framgångsrika nymodigheter finns det fram- och baksidor och därmed har det blivit en het politisk fråga. I alla större städer diskuteras balansen mellan frihet och reglering, mellan ett bejakande av det nya och bland många populära och hänsynen till andra. Olycksstatistiken är lite haltande, men i Svenska Dagbladet hittar jag uppgiften att det 2019 var 615 olyckor i hela landet med en elcykel inblandad. Framför allt inom sjukvården vittnas det om en kraftig ökning sedan dess. En ökning som följer ökningen av antalet cyklar. 

Regeringen har bett Transportstyrelsen att se över reglerna, och grundprincipen är solklar. Elsparkcyklar ska ses som vanliga cyklar och därmed gäller samma regler när det gäller hjälm för yngre och så vidare. I många kommuner har det tagits beslut om lokala tillägg. I Stockholm gäller parkeringsförbud inom vissa områden och zoner med lägre hastighet. På flera ställen diskuteras ekonomiska styrmedel för att förmå företagen att hålla bättre koll på sina grejer. Västerås tog före sommaren beslut om skärpta regler. Väl avvägda beslut, i mina ögon. 

Jag är i grunden utvecklingsoptimist. Tycker det är bra att vi i Sverige bejakar teknisk utveckling. Därför har jag förstått poängen med swish och en del annat, även om det ibland har tagit tid. Och vem vet, det kommer kanske en dag då jag själv lite försiktigt prövar att ta mig hem med hjälp av en elsparkcykel. Men den där balansen, mellan frihet och hänsyn, den ska inte underskattas. Det blir inte alltid bäst om vi aningslöst rusar in i det nya. Det går att vara både eftertänksam och för det nya.

Vän av ordning kan tycka att vi som enskilda borde klara av balansen utan nya regler. Alla borde begripa att det inte är särskilt smart att lämna cykeln framför en port eller mitt på trottoaren.

Nu är det som det är, och därför finns det skäl att ta hänsyn till en ganska gammal gubbe och andra.