Genom ett öronbedövande Ja-rop från ombuden på Landsdagarna i Västerås så kommer Åkesson, när den nu inledda tvååriga mandatperioden är över 2025, ha varit partiledare för Sverigedemokraterna i 20 år.
Efter att tackat ombuden för omvalet höll Åkesson ett slags linjetal där han blandade redogörelser för SD: s framgångar i regeringsunderlaget med våldsamma angrepp på Socialdemokraterna. Partipolitiken är verkligen inte rolig för tillfället, så tänkte jag där jag satt i salen i Västerås och lyssnade på Åkesson.
Det största och det näst största partiet utkämpar en alltmer absurd strid med varandra. Under flera år har Socialdemokraterna bedrivit kampanj på temat att SD är nazister som hjälps fram till makten av Moderaterna som således också har fått en rejäl släng av nazistsleven. I sitt tal på Landsdagarna kontrade nu Jimmie Åkesson med att anklaga Socialdemokraterna för att vara en del av den islamistiska rörelsen i Sverige. Vilket ju är helt sjukt. Moderaternas partiledare, statsminister Ulf Kristersson har på ett mer stillsamt sätt ställt frågor till S partiledare Magdalena Andersson om det inte är så att hon hyser ett antal terrorromantiker i sitt parti?
Hamas terrorattack mot civila israeler den 7 oktober i år har triggat konfliktnivåerna i svensk inrikespolitik med en väldig kraft. De olika sidornas hejaklackar på sociala medier driver stenhård och enögd opinionsbildning. Fasaderna spricker på många fronter. Omhuldade kulturpersoner delar fruktansvärda antisemitiska myter på sociala medier med instämmande av rikspolitiker på vänstersidan. Opinionsbildare på högersidan trampar snett och far iväg med felaktiga utpekanden av problempersoner på öppna möten. Hamasvänliga kändidupprop får andra kändisar att gå i taket. Och så vidare. Detta är som det är.
Det allvarligaste är att de två största politiska partierna är klart pådrivande i den förvridna polariseringen där bisarra anklagelser om nazism och islamism är bärande inslag.
Visst kan man, med ett snävt politikpolitiskt perspektiv anföra att SD och i viss mån M är ute efter att sätta en extremiststämpel på S på samma sätt som S jobbar hårt för att brunsmeta SD, och i viss mån M. Och att de båda sidorna nu kanske "spelar oavgjort" i det spelet. Men samhällslivet är inte ett politiskt spel. Och Sveriges stora problem som behöver tas om hand handlar faktiskt inte om tok-ismer av olika slag. Den som inte håller helt rent mot islamism, nazism och antisemitism har inte i politiken att göra. Så enkelt är det faktiskt.