Han förkroppsligar i mina ögon allt det bästa med socialdemokratin. Vi som har några år på nacken minns bland mycket annat att han var ordförande i den valberedning som till slut tog fram Göran Persson som ny statsminister och partiledare för Socialdemokraterna 1996. Vilket visade sig vara ett mycket bra val. Göran Persson kvalar in mycket högt på listan över framgångsrika och resultatinriktade statsministrar i Sverige.
I en ny bok om Sven Hulterström (Mats Wångersjö/Tre böcker förlag 2019) framkommer i och för sig att Hulterström och Persson aldrig var eller blev några ”kompisar.” Vilket aldrig var ett problem för Sven Hulterström. Självklart kan man vara nära vänner i partipolitiken. Den tidigare partiledaren och partiveteranen Ingvar Carlsson skriver i sitt förord till boken om hans och Hulterströms snart ”60-åriga vänskap i med- och motgång.” Men är man inte vänner eller rentav har svårt att fördra varandra så ser man till att hantera det på ett vettigt sätt.
I ett kapitel av boken diskuterar Hulterström ”krisen inom S i Göteborg” förra året då vad som framstår som personmotsättningar snarare än politiska konflikter ledde till att gruppledaren i kommunpolitiken Ann-Sofie Hermansson avsattes inför öppen ridå och i helt offentlig motsättning med Anna Johansson som i samband med bråket i sin tur avgick som ordförande för partidistriktet.
””Om sådana här dispyter uppstår, det är faktiskt inte unikt, brukar det självklart vara så att man på ett så tidigt stadium som möjligt gör upp om hur man ska hantera det. Det måste gå så lite ut över partiet och medlemmarna som möjligt”, säger Sven Hulterström i boken. Så talar en som vet betydelsen av att då det krävs undertrycka jagets behov av att överglänsa laget.
Han vet vad han talar om. Han var ordförande för Socialdemokraterna i Göteborg i 22 år. I 26 år – näst längst av alla, endast Ingvar Carlsson har suttit längre – var Hulterström ledamot i S verkställande utskott. Han var kommunalråd i Göteborg i 20 år, kommunikations- respektive socialminister under Palme och Carlsson, gruppledare för S i riksdagen under de tuffa nedskärningsåren efter valsegern 1994.
I boken diskuterar Sven Hulterström klokt och öppet om nutida problem. Han är kritisk till hur S har ”hanterat SD”, han tänker högt om välfärdsstatens finansiering och han ger osentimentala och pragmatiska beskrivningar av hur det gick till den där Luciahelgen då Stig Malm fick äta upp sina ”skållade råttor.”
Framförallt påminner boken mig om varför vi är så många som håller Sven Hulterström så högt.