Den tid när just vi lever med just de samhällsmodeller vi vant oss vid och uppskattar; den tiden är faktiskt bara en tid av många tider. Samtidshybris är därför inget jag rekommenderar. Samtidslikgiltighet är dock ännu värre. Att tider och ideal kommer och går är ingen ursäkt för att inte försöka göra det man kan för att vidmakthålla sådant som har varit mycket positivt för utvecklingen.
Ett helt grundläggande karaktärsdrag i den demokratiska välfärdsstaten av svensk modell är att till varje pris försöka undvika att uppmuntra fattigdom och fattigdomsalstrande livsstilar.
Välfärdsstatens fysiska och psykiska grundvalar består av den samlade ambitionen att en stor majoritet av de vuxna medborgarna ska arbeta i beskattningsbara yrken. Arbetskraftsdeltagandet är i sig självt en viktig byggsten för den demokratiska välfärdsstaten. Dels är det så att det bästa sättet att få ett arbete är att ha ett arbete. Dels är det så att höga grader av självförsörjningsförmåga skapar förutsättningar för en äkta jämlikhet. Dels är det så att ett arbete med en anständig lön möjliggör skatteuttag på så pass höga nivåer att fördelningspolitiken ger betydelsefulla bidrag till samhällsutvecklingen.
Fattiga människor ska uppmuntras och på olika sätt övertygas om att lämna de livsstilar som genererar fattigdom. Religiös fundamentalism, improduktiva könsroller, misstänksamhet mot barnens skolgång, ohälsosamma mat- och dryckesvanor, bristande hygien och inlåsning i olönsamma och fattigdomsbibehållande sysselsättningar, ska motarbetas.
Tiggeri, bettleri och lösdriveri lagstiftades steg för steg bort från samhällskroppen. I botten av allt fanns ett drivande samhällstänk som kan sammanfattas med orden: Underlätta inte att vara fattig för då kommer de fattiga att bli allt fler.
Ett praktiskt uttryck för denna lärdom var den generella välfärdspolitiken där så få bidrag som möjligt var behovsprövade.
Mot denna bakgrund är det djupt problematiskt att Socialdemokraterna har gått i sådant politiskt baklås när det gäller det omfattande tiggeri som etablerat sig i Sverige på senare år. Tiggeri var ett hot mot välfärdsstaten och jämlikheten när det avskaffades under en tidigare epok. Tiggeri är fortfarande samma hot som det var då. Men S tycks ha tappat samhällskraften. Tiggeri kan inte förbjudas eftersom fattigdom inte kan förbjudas heter det nu. God dag yxskaft säger jag.