Elin Bell har den otacksamma uppgiften att vara först ut på en torsdagskväll där hemmapubliken knappt hunnit sluta jobba eller lyfta sig från förfesterna och där utbölingarna knappt hunnit inta Norrköping. Det gör att det skapas en lågstadiedisco-känsla med en tunn och golfapplåderande publik som står i en halvmåne kring scenen.
Det hela hade kunnat bli obekvämt, men växer istället till något snudd på magiskt.
Det är synd om alla som inte är där och upplever konserten.
För Elin Bell sjunger sin svala pop med själ och agerar som om det är fullt i lokalen. Hennes röst är fantastisk.
Hon kan mycket väl vara Sveriges nästa popstjärna. Ni missade henne Where's The Music?.