Det ser helt rätt ut. Det låter helt rätt.
Men det är uppenbart att någonting saknas.
Ensemblen som kallar sig Nervous Nellie skulle lika gärna kunna härstamma från den amerikanska södern. Sådan är klädseln. Sådant är soundet. Sådan är den omfångsrika ansiktsbehåringen.
Det är rent av så att musiken låter solstänkt.
Det enda problemet är att det på Stopets minimala scen framstår som mer yta än innehåll. Nervous Nellie har inte ett låtmaterial som verkligen brinner. Soundet är roligare än själva låtarna i sig.
I avslutningen brinner det dock till med så väl ylande gitarrgnissel som ett truminferno.
Där hittar gruppen en själ. Men då ägnar de sig å andra sidan åt något helt annat än sitt eget sound.