Den Svenska Björnstammen vägrar trots flera riktigt fenomenala låtar, som "Förlåta eller svika" eller "Svalkar vinden" att växa ifrån rollen där de mest känns som ett avancerat studentspex och bli något större.
Det stapplar fram och känns lite halvfärdigt med ironisk men ändå allvarlig underton så där som det alltid har varit. Men det börjar kännas lite gjort. Som om Björnstammen borde ha en växel till att lägga i. Något mer att ge än bara det plojigt förväntade.
Men förmodligen är det gott så. Publiken älskar sin björnstam och gossarna tycks i vanlig ordning ha kul på scenen.
När covern på "(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow" knyter ihop aftonen känns det ändå ganska hemtrevligt.