Den stora behållningen med en festival som Where's The Music? är möjligheten att upptäcka nytt. Att det står band på scen i vart och vartannat kyffe runt om i Norrköping och att det bara är att droppa in.
Man kanske inte känner igen särskilt mycket vid en flyktig titt i spelschemat men har å andra sidan alla möjligheter att upptäcka nya favoriter.
Anti Pony är en sådan stund för undertecknad. De är ett oskrivet blad när jag släntrar in på Lilla Teatern och har på en halvtimme lyckats nästla sig in nära mitt hjärta när jag marscherar ut.
Med melodistark pop i psykedelisk kostym gör gruppen alla rätt som ett duktigt liveband ska göra. Ni vet tight framförande, fyndig publikkontakt och en sångerska med så väl karisma som lysande sångröst.
Måhända har några av låtarna ruskigt snygga melodier som aldrig riktigt blir förlösta i det 60- och 70-talsdoftande soundet. Outnyttjad potential brukar vara något som gör mig väldigt sorgsen när det kommer till musik, men här låter jag det passera.
Anti Pony är helt enkelt ett för fascinerande liveband för att det ska spela någon roll. De bjuder upp till en så väl dramatisk som melodisk odyssé genom ett lika drömskt som svårdefinierat musikaliskt landskap.
De imponerar och bjuder in till vidare lyssning.
Where's The Music? uppfyller i allra högsta grad sitt syfte i det här fallet.