Det borde ju ha varit så fantastiskt bra. Jag borde ju ha fått gåshud över hela kroppen. För det var verkligen Vidar värda. Jag borde ha stått med tårar i ögonen under Kathy´s Song. Jag borde ha lyft armarna mot skyn och jublat under Phoenix.
Tyvärr så förstördes min Vidar-upplevelse lite av omgivningen. Skränande idioter i baren. Respektlösa dårar som diskuterar huruvida man skulle köpa husets vita eller röda vin (det slutade med att de tog cider). Högljudda diskussioner om hur man full man är. Fy fan så respektlöst mot bandet.
Trots dessa grottmänniskor så gör bandet det de gör allra bäst. De levererar sång med sån känsla att det är omöjligt att inte dra tankarna till två skönsjungande systrar. Där stannar dock jämförelsen. Vidar har hittat sitt egna uttryck, i gränslandet mellan americana-pop och country mår trion som allra bäst.
Jag har ännu en gång funnit ett nytt band att välkomna våren med.
Var och hur ska detta sluta?